Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
... Amen. Din dotter mår bra, dyre broder?
— Skulle hon inte de’ då, men ja’ ...
Mörk vinkade afvärjande med handen, som
om han velat säga: sedan ... sedan!
Lundberg suckade och lät honom råda, och då
Mörk märkte den andres viljelösa undfallenhet,
beslöt han att utan tvekan eller krogvägar gå
rakt på målet.
— Jag ämnar tala lite’ med dig, dyre broder,
om mig och din dotter, började han nästan
befallande.
Den sjuke hemmansegaren nickade tyst, han
förstod, att han måste vänta.
Mörk sökte fånga hans irrande blick, men då
detta ej lyckades honom fortfor han lugnt:
— När får vårt bröllop firas?
Lundberg vred sig oroligt i stolen, och efter
en väntan, som föreföll Mörk ohyggligt lång,
svarade han ändtligen lågmäldt.
— När du själf vill, broder.
— Godt! — Mörk skrattade till. Han stod vid
mäålet, och för att ej visa Karl Lundberg sin
hejdlösa glädje, reste han sig brådskande och lämnade
rummet utan ett ord till förklaring.
Men när han i lugn och ro fått tänka på
saken, fann han, att något ännu återstod. Faderns
samtycke ägde han förut, men Annas, Annas? Af
henne syntes det vara omöjligt att erhålla ett
bestämdt svar. Han stampade hårdt i marken och
en ful blick lyste fram ur hans bruna ögon; att
en svag kvinna vågade sätta sig till motvärn, det
förtröt honom. Dock från Oskar var hon för
alltid skild, och därmed beslöt han att allvarligt
fråga henne vid första lägliga tillfälle.
En längre tid sökte han ihärdigt efter detta
tillfälle., men med en uthållighet, som slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
