- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
176

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

— Tack! sade den gamla trohjärtadt och reste
sig äfven hon för att följa henne till dörren.

Anna lät utan motstånd föra sig ut, hon
insåg, att hvad mostern bäst af allt behöfde var
ensamhet. Den lugna kraft, med hvilken fru
Persson bar sina stora sorger, imponerade dessutom på
henne och väckte en hel mängd nya, underliga
tankar till lif inom henne, men mest af allt kände
hon sig liten bredvid den gamla, åt hvilken hon
i sin okunnighet ej kunde erbjuda den minsta
tröst.

Med sänkt hufvud gick Anna vägen framåt.
Bakom sig hade hon lämnat en ensam, sörjande
kvinna, öfver hvilken lifvet på en gång hopat
sina svåraste motgångar, och likväl fanns knappt
ett spår af misströstan eller bitterhet i den
gamlas ord. En kort stund kände Anna sig
förgrymmad öfver den skonsamhet, hvarmed hon blifvit
bemött, och önskade, att mostern i stället slungat
svåra beskyllningar och hårda anklagelser i
hennes ansikte, men ingenting af detta gjorde hon.
Anna tyckte, att allt skulle varit lättare, om
mostern betraktat henne som en fiende eller
åtminstone på något sätt lagt sig ut för Oskar, men
det föreföll, som hade man i Nedergården alldeles
plånat ut henne ur minnet och som en
fullkomligt likgiltig främling för länge sedan lämnat
henne ur räkningen. Det förtröt Anna, att ingen
brydde sig om henne, och när hon riktigt sett sig
mätt på denna tröstlösa tanke, öfverraskade hon
sig med att fråga, om äfven Oskar glömt henne,

— Åh, om han gjort de’, åh ... En blodröd
rodnad drog öfver hennes ansikte, och ett
ögonblick tycktes hjärtat vilja upphöra att slå. Hon
måste luta sig mot ett träd bredvid vägen för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free