- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
204

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

— Ni talar I fåvitsko, syster. Jag ä’ en
slagen man, för er kan jag gärna erkänna det.

— Slagen ä’ blott den, som erkänner sej
besegrad. Se så, Mörk hon lade sin hand tungt
på hans arm och stälde sig tätt intill honom för
att fånga uttrycket i hans ögon — svara mej nu
på en sak, vill I vara slagen?

— Nej, skrek han häftigt — men .

— Hva ä’ de’ I behöfver för att komma fram?
afbröt hon, och då han ej svarade, gjorde hon det
själf. — Jo, ett rikt gifte — Vet I hva’, far har
ofta sörjt öfver, att han ej ägde en son. De’ ä’
han, de’, ingen kan dock mer än ja’ själf ha sörjt
öfver, att ja’ ej blef gosse i stället för flicka, men
den saken kan nu inte ändras. Nå Mörk, vill I,
fast Anna gått förlorad för er, bli fars son?

Han stirrade häpen och förbryllad på henne,
och hans första känsla var blygsel öfver hennes
djärfva öppenhet att bjuda ut sig på detta sätt.

— I Yet ju, att de’ ä skottår i år, tillade hon
liksom ursäktande, men när han icke ens då
svarade, fortsatte hon hårdt. — Vill I lämna gården
te Oskar, vill I de?

Han ryste inför denna kvinna, som ecj tvekade
att vidröra äfven de oädla strängarne i hans inre,
man hennes sista fråga väckte hans slumrande
hämdlusta till lif.

— Nej, det vill jag inte, skrek han.

— Då har I här min hand.

Icke utan en viss fruktan lade han sin hand
i hennes. Han visste, att han ingick ett köp, som
kanske skulle visa sig ödesdigert, men
förtrollningen, som den gyllene, magiska cirkeln alltid
utöfvat på hans sinnen, drog honom till henne,
äfven för halfva priset hade han sålt sig, om det
räddat honom från de utomståendes speglosor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free