Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Topsöe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
VILHELM TOPSØE.
samtidigt — för att tala med den förut omnämde
kritikern i Illustreret Tid ende —» af den frågan,
om Flemingarne draga sig tillbaka, därför att män
sådana som Holst komma fram, eller omHolstarne
komma fram, därför att Flemingarne hålla sig
undan.
Men äfven här spelar kärleken sin roll med.
Helene är raka motsatsen till Fleming. Hon skulle
med glädje gripa till arbetet, endast lifvet hade
gifvit henne ett sådant. I den krets, hon lefver,
brukas det ju ej, att unga kvinnor arbeta. Men hon
sörjer öfver Flemings ovärksamhet, som hon ej kan
förstå. De ha älskat hvarandra, dessa två, sedan
barndomen, hon kan numera knappast känna igen
honom, och det är ej fritt, att med missräkningen
en smula förakt är på väg att blanda sig. Fleming
befinner sig i ett slags upplösningstillstånd, och
Helene har dagligen haft tillfälle att se, hur dessa
element, som äro henne främmande, alt mer och
mer vunnit terräng. Och* hon förstår, att han lika
litet tror på sin kärlek till henne som på, att det
öfver hufvud fins något innehåll i lifvet. Han
skulle vilja älska lika gärna, som han skulle vilja
lefva ett sundt lif. Men han vågar ej, skulle man
nästan kunna säga. — Åter blir det tillfälligheter
som bestämma utvecklingen hos de handlande
personerna. Fleming har varit på en bal med Helene,
dansat och samtalat som i forna dagar. »Om det
kunde fa fortfara så!»
Nyss förut har han vidare sett Helenes energi
i olyckan, när hon och hennes moder hotades med
half ruin. Och då kommer han en dag på besök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
