Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 KRISTIAN ELSTER.
vinterns snötäcke öfver marken, bladen falla tidigt
af, och den frukt, de en gång frambringa, synes
bli sparsammare, i den mån trädet är af ömtåligare
art.
Hela Elsters lif var en bekräftelse på detta.
Ogynsamma förhållanden lade sig i vägen för den
utveckling, som gissningsvis eljest skulle hafva
kommit så mycket förr. Och han fick göra den
sorgliga erfarenheten, att en uppoffring ej alltid är
gagnelig för den uppoffrande själf. Det ser nästan
ut, som om lyckan, en gång tillbakasatt, sedan
med afsigt undvikit honom. Hela hans lif blef
motsatsen af, hvad han hoppades, och mer än de
flesta fick han öfva sig i konsten att resignera.
Han, som afskydde att skrifva för födan, fick
lifnära sig med att skrifva dagbladsartiklar, och han,
som en gång på grund af att för ifrigt och
uteslutande hafva sysselsatt sig med att studera, hvad
som låg honom om hjärtat, hade misslyckats i något
så enkelt som att taga studentexamen, måste vid
äldre år sköta en befattning, som i betydlig mån
inskränkte den tid, han kunde ägna åt det arbete,
åt hvilket dock aldrig hans stränga själfpröfning
hindrade honom att viga sina bästa krafter.
Det är något tungt öfver alt, hvad Elster
skrifver, en djup soigbundenhet och en längtan
efter något bättre, något, som länge "Varit omtaladt
som ett »äkta nordiskt sångardrag», så länge det
rörde äldre författare, men som man numera rent
af tycks vilja lägga de yngre till last. Saken är,
att detta vemod hos Elster — liksom äfven hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
