Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man tyckt bort taga en humanare form, när de
framstäldes omedelbart efter den alt för tidigt
bortgångne förf:s död. Ty döden gör ju i allmänhet
anspråk på vördnad. Med desto större
tillfredsställelse erinrar jag mig det aktningsfulla sätt, på
hvilket Elster vid den nordiska festen i Upsala
för två år sedan omnämdes af den kyrkans man,
som då höll fästtalet. Och när jag afslutar detta
utkast, gör jag det med samma citat, som då
begagnades. Bättre än alla ord ger det en inblick i
Kristian Elsters innersta personlighet.
Vid Kornelias graf möter Knut Holt Fonn,
prästen, och deras samtal slutar med Knuts ord:
»Ydmyge mig? Forsage? Kunde jeg faa hendes
Tro derved, Præst, jeg gkulde ydmyge mig saa
dybt, som noget Menneske har gjort. Forsage?
Hvad har jeg at forsage, som jeg ej med Jubel
gaf hen for att vinde hendes kjærlighedsfulle Haab?
Hvad förlanger De? Jeg skal træde mig selv
under Fod, dræbe mig selv tommevis, kan jeg dervid
faa hendes Vished. Blot et kan jeg ikke, vil jeg
ikke: lyve for mig selv og andre.»
Det är Elsters ära, att det här ej blott var
författaren, som talade, utan också mannen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
