Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma sensibilité est devenu trop vive;
ce qui ne fait que effleurer ?es antres
me blesae jusqne au sang. — Mais j’ai
appris à cacber tönt cela sous de 1’ironie
imperceptible au vulgaire.
Henry Beyle.
i.
Det, som lär våra nyare författare att skrifva,
är lifvet. Den källa, ur hvilken de ösa, är lifvet.
Kriteriet, om de hafva lyckats eller ej, blir då
också lifvet.
Därför är det så vanskligt, vanskligare än förr,
för en författare att debutera. Han behöfver
erfarenhet, ej blott en rik känsloverld, klar uppfattning,
ej blott liflig fantasi. Hans egen kritik bör räcka
till för att säga honom, att när han ännu af lifvet
blott känner spridda drag, kan han heller ej gifva
stora taflor. När han ännu ej känner verlden, kan
han heller ej måla den.
Hvad som då står honom öppet och till och
med blir en nödvändighet, är att göra studier. För
länge sedan insåg målaren eller bildhuggaren, att
han behöfde i detalj känna sitt föremål, innan han
vågade sig på att behandla det. Landskapsmålaren
studerade naturen, färg, linier, perspektiv, dagrar
och skuggor, genremålaren gick omkring ibland
människor för att finna typer, och bildhuggaren
måste lära anatomi för att kunna bilda en gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
