- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
87

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87 -ALEXANDER L. KIELLAND.



ordet i dålig mening — är hans manér att
oupphörligt kasta om från det lättaste skämt till det
djupaste allvar. Tänk på den fattiga Mariannes
dödsbädd, där han midt i den mest enkelt gripande
skildring har sinne för en sådan detalj, som att
hennes olycklige älskare gråter i Abraham Lincolns
porträtt. Eller på den öfverdådigt ironiska Slaget
vid Waterloo, där han flikat in den lilla
stämningsrika skildringen af fröken Schrappe, som genom
fönstret mellan två tak ser ut långt bort öfver sin
lilla bit af fjorden, den väg, »hvor saa månge unge
Ønskefugle har fløjet sin Vinge træt».

Det fins ingen egenskap, hvarigenom Kielland
gjort sig så förstådd af det nu lefvande slägtet som
genom denna förmåga af känslornas peh
stämningarnas snabba växling samt genom sin benägenhet
att säga alt utan att vara patetisk. Ty med rätt
eller orätt hafva vi ett slags fruktan för att visa
oss alt för. känsliga. Ett lätt markeradt uttryck,
ett understucket litet ord, ett nästan omärkligt
minspel, en blick eller en åtbörd fa räcka till att säga,
hvad en viss själens blygsel hindrar oss att kläda
i altför vältaliga ord. De, om hvilkas mening vi
äro måna, förstå oss ändå, och de, som ej förstå
detta slags frimurarspråk, är det en vinst att ej
hafva onödigtvis blottat sitt innersta för.

Det ligger möjligen någon grad af förnämitet
i detta, men det är näppeligen grundmotivet. Man
är i. almänhet så rädd för den ohöljda hänförelsen.
Hvarför? Ej därför att det är mera ondt om
hänförelse nu än förr, ej häller därför att den nu är
mindre äkta. Men den har på sitt sätt som vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free