Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. P. JACOBSEN.
119
som den nordiska literaturen öfverhufvud fr ambragt.
Och han tycks besynnerligt nog vara det lika
mycket af naturligt anlag som genom reflexion.
Han är starkt kritisk. Det är ej mycket, som
håller profvet inför hans öga, och med en nästan
ängslig noggranhet fortsätter han analysen af ett
förhållande eller en karaktär in i detaljer, som
säkert undgå äfven de flesta iakttagare. Detta gör,
att hans scener och figurer — om man undantager
enskilda undantag såsom den storartadt framstälda
Ulrik Christians dödsscen m. fl. scener i »Marie
Grubbe», eller i »Niels Lyhne» afskedet mellan
honom och fru Boye— ej äga det dramatiska lif eller den
påtagliga individualitet, som man finner hos Elster,
Kielland eller Schandorph. Han är ej lika
omedelbar, utan kräfver en ständigt spänd reflexion hos
läsaren för att blifva förstådd.
Ett författarskap sådant som Jacobsens är frukten
af den mest öfverförfinade bildning. Hans analys
går så långt i detaljrikedom, att äfven de mest
utmärkta iakttagare måste förvånas öfver det
öfverflöd, han bjuder på. Jacobsen är själf sjuklig, har
måst föra ett instängdt och tidtals ensamt lif. Det
är därför påtagligt, att en ej ringa del af denna
kunskap om människohjärtats detaljer vunnits
genom själfiakttagelse. Han skildrar med
förkärlek, hvad man skulle kunna kalla hans sam
tids intellektuela lidande (Niels Lyhne), och han
sysselsätter sig nästan alltid med dem, som på ett
eller annat sätt sträfva till höjderna. Därför
skrifver han egentligen för ett litet publikum. Han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
