Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holger Drachmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
HOLGER DRACHMANN.
vi En Overlcomplet med dess präktiga partier och
svaga sammanhang mellan partierna, dess utmärkt
gifna bifigurer och dess fullkomligt obegripliga
hufvudperson, som är ett barn i slutet som i böljan,
ett stort, starkt, lidelsefullt, fåfängt och lättledt
barn.
Karaktärsteckningen är i allmänhet icke
Drach-manns starka sida. Hans hufvudpersoner i
synnerhet göra intryck af att vara bygda på en stämning
hos förf., som på försök blifvit omsatt till mänsklig
gestalt. Man märker ej något studium, och det är
nog en förtjänst, men man får det intrycket, att
där aldrig funnits något häller. Det är därför de
äro så nära i slägt alle sammans och likna
hvarandra så mycket. Kärleken och kraften spela en
stor roll i deras tillvaro, och deras kärlek är ej
den manliga, karaktärsutvecklande kärlek, som vi
vant oss att betrakta som lifvets kärninnehåll. Den
är elementär, våldsam, sann, kraftig och säker på
sig själf. Men begäret att göra den fullt reell och
fri från alt fantasteri har medfört, att den har
bra mycket af njutning och ofta nog mindre af
äkta personlig hängifvenhet. Drachmann gör
intryck af att skildra ßousseauska naturmenniskor,
som medvetet söka en »natur», som de i grund
och botten till följd af sitt eget väsen ej kunna
äga.
När man helt nyligen gjorde bekantskap med
Drachmanns senaste arbete, skådespelet Puppe og
Sommerfugl, gjorde man en något enahanda
iakttagelse angående bristen på en närmare
individua-lisering, så snart det gäller mera sammansatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
