- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
147

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Schandorph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S. SCHANDORPH.

147

sedan lärt känna, men man finner ock mycket, som
hos den nuvarande mannen är öfvervunnet, om
också ej glömdt. Man finner ofta samma sunda,
kraftiga uppfattning af lifvet, samma ironi mot alt
officielt, samma öppna sinne för hvad lifvet har
att bjuda af godt, samma skalkaktiga gäckeri med
affektation och pryderi. Man läse t. ex. det i all
sin bredd särdeles kostliga stycket om Etatsraaden,
som, något påverkad af champagne, går hem öfver
Yesterbro och där under inflytande af ruset trätfar
en gammal kamrat från studentåren, som narrar
honom, den stadige allvarsmannen, med i ett lag
af lustiga sällar, där etatsrådet emellertid trifs så
väl, att han alt ibland, i all hemlighet förstås,
återvänder dit och då alltid dagen därpå är vid
bättre humör än någonsin. Men där finnas ock
andra sånger, som tyda på ett inre missmod, hvilket
ej är riktadt mot rådande förhållanden eller slikt,
utan ett, som kommer af, att Schandorph ej trätfat
den »Sangbund» inom sig själf, som kunde blifva
en tolk för just hvad han ville säga. Han må låta
aldrig så uppsluppen i vissa sånger, aldrig så jämn
och lugn, han må tala om, att han alltid vill vara
glad, han må prisa skämtet och skatta sig lycklig
att äga den välsignade lyckan att kunna le af fullt
hjerta, det går dock genom båda de afdelningar,
som beteckna tiden före 1875, en viss misstämning,
som alt ibland dyker upp och ej låter tysta sig.

Hur offca komma vi ej åter till det för en
brytningsperiod som vår så ytterst betecknande, att just
de mest betydande personligheterna ofta mogna så
sent, eller rättare så sent komma under fund med,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free