- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
178

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

AUGUST STRINDBERG.

med honom, att det är lika svårt att gå sanningens
ärenden på författarebanan som på någon annan.
Han far lära känna förbannelsen af att stå i ett
partis tjänst, man må höra till hvilket parti som
hälst, joärligheten mot antagonister, tidningarnas
riksdagsreferat, där motpartiets anföranden
utelemnas, förläggarnes anbud på affärer i religion och
patriotism, och han får på nära håll se den
arbetande klassens nöd och eländet hos samhällets
olycksbarn, medan han som en bakgrund till taflan
ögnar de obildade, rika köpmännen med den
brutalitet, som kommer af att äga makt, och hos deras
fruar den lätja, som kommer af att ej behöfva göra
något. Och Falk förtviflan Han bär hat till hela
samhället för dess refvors skull. Men han griper
ej till revolvern som nihilisten, trots att han hatar
dem, som hafva något, därför att han sett så många,
som intet ägt, och dem, som äro något, därför att
han sett så många, som oförskyldt stannat på en
obemärkt plats. Han underkastar sig ej häller det
stränga själfarbete, som ger till resultat förmågan
att vänta och hoppas på, att den dag skall komma,
när äfven han kan få göra något vid det långsamma
arbete, som har vårt slägtes förädling till mål. Han
ryckes ner i hvirfveln och »räddas» af en vän, som
»lugnar» honom, d. v. s. förmår honom att hålla
mun och taga sitt förnuft till fånga. Han tar en
befattning, lika godt hvad som hälst, för att bara
kunna lefva. Det är ett slags desperat resignation,
full af kväfd bitterhet, undertryckt harm och det
mest genomgående människoförakt.

Och Renhjelm! Han, som ville in på konstens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free