Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
AUGUST STRINDBERG.
att göra slutet till en tveksam fråga i stället för
till ett afgjordt energiskt svar. Ty hvad Brask
vill sätta en gång på sin graf:
»Han ville det rätta, men den gången
Var det rätta orätt; sitt lif han gaf
I strid för sanning, och i blodad strid
Föll han för dygd; men han trodde sig som mången
Kämpa mot Satan, nar han brottades med Gud»,
— det är i själfva värket den stora gåtan, som går
genom all historia, och den går ock, uttalad eller
icke uttalad, genom hela denna dikt, om ock, som
antydts, förf. i sin första upplaga hugger af den
gordiska knuten med Gerdts kategoriska slutreplik.
I hvad mån förf. värkligen uppfattar sin hjälte
olika eller ej i dessa båda upplagor, är osäkert.
Tänker man på efterspelet, blir svaret nekande.
Ty där uppträder mäster Olof på gamla dar som
en välfödd, något slö och maklig »Pastor
Primarius», den store profeten,
»Som ref ner himmel och ref upp jord
En gång på sin tid, som med våld och mord
At oss ville kämpa för saligheten!
Der ser I nu huru fet och from
Den Gudsman blef, sen han fick mat i kräfvan;
Förr kunde han ryta med fruktan och bäfvan,
Men när magen blef full, så blef munnen tom.»
Skådespelet med sina djärfva tankar blir en
kolossal ironi, när man vet, att denne mäster Olof
sitter som åskådare till det förut omtalade
efterspelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
