Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
AUGUST STRINDBERG. 192
det till, sä vet hvar människa, hurudan den literära
satiren i alla dagar varit.
Men man gör sig skyldig till en betänklig
sammanblandning af två vidt skilda saker, när man
som hr Staaff i sin broschyr om Det Nya Riket
söker försvara Strindbergs tillvägagående med
nödvändigheten för en författare att, när han vill skildra
värkligheten, taga förebilder ur lifvet. Detta sista
är nu alldeles icke något, som har med detta
arbete att göra. Hr Staaff talar om noveller. Men
»Nya Riket» innehåller inga noveller. Från
Scar-ron eller ännu längre tillbaka och ända upp till
de allra nyaste skildrarn e af modernt samfundslif
kan man vara säker på, att de nog sett, hvad de
skildrat, att de aktgifvit på lifvets minsta detaljer,
i minnet inpräglat händelser och karaktärsdrag, som
kanske oftast undgått andra, och sedan vid
nedskrifvandet af sina alster öst ur den källa, deras
eget lif skänkt dem. Men Strindbergs Nya Riket
har icke allt igenom karaktärn af diktning. Det
är personlig satir, och vid den torde man medgifva,
att en viss försigtighet far iakttagas. Detta har
nog hr Staaff gjort, men så i förbigående, att hela
hans bok far utseende af en genomgående apologi,
och det medgifvande, han gör på slutet, kommer
som en ren öfverraskning för läsaren. På så sätt
tjänar man ingen sak.
Den personliga satiren torde tills vidare få
anses berättigad. Åtminstone fa vi lära oss det,
när vi läsa literaturhistoria, och det är knapt
tänkbart, att ett undantag skulle behöfva göras för det
19:de seklet. Man har tvifvelsutan rätt att med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
