Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Ch. Edgren f. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, A. CH. EDGREN, F. LEFFLER. 200
fråga. Hon drager lugnt upp de olika sidornas
gränslinier, visar motsatsen mellan två lägers
ställning till samma frågor, tager upp alla svårigheter
för och emot, är med ett ord rättvis, lägger sällan
en personlig insats i vågskålen, utan lämnar
afgörandet åt läsarens eftertanke. Hon håller
framför alt läsaren vaken, vaken mer än varm.
Låtom oss som ett exempel dröja vid »Tvifvel»,
den sista af berättelserna i hennes första samling,
Den är ej den förnämsta. Men den tjänar till att
belysa detta sätt att gå till väga. Hon böljar med
skildringen af kyrkan och predikanten, denne —
man skulle kunna säga — hvardagsupplaga af
Brand. Han föres in i det förfinade, något ytliga
hemmet vid Trädgårdsgatan, där Ellinor och Tea
uppväxt. Båda lika mycket tidens barn i
fritän-keri och skepsis, Ellinor på alvar och Tea af
lättsinne. Ellinor kommer att älska Adrian, och
genom kärleken lär hon sig att tro, eller hon vill
tro. Hon måste för hans skull. Det är samma
psykologiska förhållande, som när Arla älskar
Berndtson. Deras utvecklingshistorier äro rika på
jämförelsepunkter. Men hela tiden är förf.
objektiv i sitt sätt att skildra. Tonen i hennes
framställning skiftar aldrig, vare sig hon talar om
Adrian, Ellinor, Tea eller den unge målaren, som
här representerar den egoistiska skönhetsdyrkan.
Ellinor blir olycklig i sitt äktenskap, emedan ett
helt föregående lif har större inflytande öfver henne
än ett par månaders beslut och efterföljande inre
arbete. Adrian blir olycklig, därför att han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
