Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
A. U. BÅÅTH.
af ett kärleksförhållande, som går åt motsatt håll
med de flesta dylika, som skildras i våra dagar.
Ty här är det hon, som förstör honom, genom att
hon ej är mer än ett barn, ett förhållande, till hvilket
lifvet ej sällan torde bjuda ett motstycke. Dikten
lider emellertid af ett fel, som man ej sällan på
träffar hos Bååth. I sin sträfvan att tillägna sig
en egen versifikation blir han ofta nog just genom
sina märkvärdigt koncisa strofer svår att förstå.
Man kan säga, att det är en förtjänst hos en
författare, när hans stycken vinna på att läsas om.
Men det är bestämdt ingen förtjänst, att man måste
läsa om dem för att komma underfund med
innehållet.
Med andra diktare i vår tid har Bååth det
draget gemensamt, att liksom han har öga för
detaljer i naturen, så ligger vid skildringen af
människo-lifvet hans styrka i att uppfatta och återgifva det
skenbart obetydliga, lilla, som mången eljest går
förbi. Han griper sina bilder ur lifvet och försmår
ej, såsom i de fina bilderna Från gatan, att söka
pärlor, äfven där mängden af människor ej tro, att
sådana finnas. Han har en tanke för, hvad
tjänsteflickan ute i köket kan känna, när tonerna från
dansen inne hos herrskapet nå hennes öra, han
förstår hennes stumma alvar, när hon vid försöket att
titta dit in mötts af lorgnetter, hviskningar och
närgångna leenden; i vimlet utanför butikfönstret,
där taflan öfver Jairi dotter hänger, har han öga
för kvinnan i trasor, som går därifrån med »fuktig
glans i det klarnade ögat»; han uppsnappar »vid
Café du lac» i Köpenhamn dagakarlarnes hotfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
