- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
18

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan jag kanske skaffa er det, mannen känner mig,
tillade Bert.

— Ja, ni skulle göra mig en stor tjänst, sade
Horstmann, vars ögon strålade av glädje; han grep strax
ned i fickorna, men Bert, som låtsade, att han ej såg
denna rörelse, gick in till fotografen och kom en kort
stund därefter ut med ett kort.

— Tack skall ni ha, jag skall gömma det väl. Ni
har gjort mig en mycket stor glädje.

Åter vandrade de vidare, tills Horstmann stannade
under en lykta.

— Jag skulle gärna vilja ställa en fråga till er, herr
Holleder.

— Var så god!

— Fröken Düsbach är av god familj, modern och
hon leva under ordnade ekonomiska förhållanden; hon
är i den ålder, då unga flickor bruka förlova sig. Hur
kan det vara, att hon ännu är fri?

Bert ryckte på axlarna.

— Därom har jag ingen aning —. Jag vet bara,
att hon har haft många giftermålsanbud, men att hon
givit sina friare korgen. Den flickan tager inte den
förste bäste.

— Hon väntar sålunda på en adlig löjtnant, sade
Horstmann sorgmodigt.

Bert greps av raseri mot mannen, vars hemliga
tankar han så lätt kunde läsa. Han var övertygad om, att
Anna skulle antaga ett anbud, om den rike Horstmann
blott räckte henne ett finger. Och han visste lika så
säkert, att Anna aldrig blev hans hustru, även om hon
höll aldrig så mycket av honom. Hon måste göra ett
gott parti, och Bert måste betrakta det som en
lyckträff, om han kunde skaffa henne en rik man. Men
i detta ögonblick upprördes han vid tanken på att den
vackra flickan skulle tillhöra denne simple,
okultiverade bonde. Han måste tvinga sig själv att inte bli
arg eller hatfull mot sin följeslagare och på så sätt
fördärva hans giftermålsplan. Efter ett ögonblicks
uppehåll, sade han med behärskad röst:

— En löjtnant! Åh nej, den sortens
barnsjukdomar har hon vuxit ifrån. Hon tager säkerligen den,
man minst väntar, en eller annan ansedd karl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free