Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ack, om jag vore en sådan man som ni! Nå,
farväl, lös nu eder uppgift bra!
Nöjd och liksom i en dröm steg Horstmann
uppför den breda trappan i Breidenbackens Hotell och
då han nådde sitt rymliga vardagsrum, sjönk han
ned i länstolen. Hans frieri var i goda händer,
flickan skulle vara dum, om hon gav honom korgen.
Han tände gasen och slog sig till ro i en bred, röd
sammetsklädd länstol. På bordet låg ett stort
konvolut med officiellt sigill. Horstmann sköt en packe
ritningar och planer åt sidan och genomsökte ännu
en gång den tjänsteskrivelse, som meddelade honom,
att brobygget över Vupperfloden var anförtrott åt
honom. Därpå tog han upp ur fickan Annas
fotografi och lade det vid sidan av brevet, lade huvudet i
händerna och fördjupade sig i betraktandet av brev
och kort.
Han tänkte på den unga flickan, vars strålande ögon
syntes honom underbara. Efter en stund reste han
sig upp, tände en stark havannacigarr, den enda
njutning, han hade hängivit sig åt, och i det han lutade
sitt stora huvud mot ryggstödet, såg han drömmande
upp i gaslågans klara ljus. En obeskrivlig
lyckokänsla smög sig över honom, en känsla av att han nu stod
vid en vändpunkt i sitt liv. Från ödemarken hade han
återvänt till sin hembygd, där han skulle utföra ett
storverk, som måste höja hans anseende till en av
Tysklands främsta ingenjörer.
Nu var allt förnedrande slaveri slut; han stod icke
längre på gungande grund, var icke mera en vanlig
byggmästare åt osäkra entreprenörer. Han hade fått
fast fot på en klippa, regeringen var hans
uppdragsgivare, hans hederlighet var lika oantastlig som hans
energi. Det syntes honom, som hade han steg för steg
arbetat sig genom en tunnel, vars orena luft nästan
hade kvävt honom, som om han nu stod segerrik i den
friska luften och skådade ut över landet, som bredde
ut sig i solens glans. Han andades djupt och
sträckte ut armarna som en befriad titan. Och hans tankar
vände tillbaka till den kvinna, han ville kora till sin
hustru. Hon var vacker. Han kunde med stolthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
