Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Men det brydde han sig icke om. Med varje
år, som gick, blev han alltmer hård, främmande och
misstrogen mot de människor, slumpen förde honom
samman med. Ju färre vänner han hade, ju
hänsynslösare kunde han behärska dem. Han levde ensam
med sin hund. De saker, som voro nödvändiga för
hans arbeten förvarade han i några kistor och lårar;
han ägde inga möbler, icke ens en säng eller en stol.
På ett par timmar kunde hans tjänare packa ihop
alla hans ägodelar, när han skulle resa från en plats
till en annan. Överallt kände han sig hemlös. Då
och då kunde han dock låta sig påverkas av sina
omgivningar: sålunda älskade han skåda ut över de
ändlösa ungerska slätterna, där lokomotivets
vissling högt och majestätiskt bröt tystnaden; han
älskade också de djupa klippdalarna i Karpaterna, när
tåget rullade över smala broar eller utefter branta
klippväggar, säkert som ett lastdjur, som icke känner
svindel. Men alltid hade han en förnimmelse av att
han här var blott en pionjär och att Tyskland var
hans hemland.
Under alla dessa år hade ödet icke en enda gång
fört honom till Luringen; efter sex års frånvaro skrev
han hem, men fick icke ett enda ord till svar från sin
familj, och det var genom byns ålderman han omsider
fick meddelande om att hans moder var död, och att
fadern satt i fängelse för att han under ett slagsmål
på krogen hade stuckit ihjäl en bonde.
Systern hade med en yngre broder utvandrat till
Amerika. Smedjan hade kommit i främmande händer.
Några år därefter meddelade man honom att fadern
också var död, innan strafftiden var tilländalupen,
och på så sätt avbröts all förbindelse med hemmet,
där ingen mer väntade på honom, och där man bara
med ovilja erinrade sig namnet Horstmann. Icke
desto mindre kände han sig bunden till denna bygd,
icke därför att han någonsin lidit av hemlängtan,
utan därför att han innerst i sitt hjärta kände sig
vara tysk, och därför att han aldrig kunde glömma
de vackra dalarna utefter Wupperfloden, där, varest
den ensamma smedjan var belägen, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
