Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
skulle också ha skrattat åt den, som för en vecka
sedan hade sagt, att modern skulle bli tvungen att
gå på pantlånekontoret för att skaffa pengar till
det nödvändigaste, och detta otroliga hade inträffat
redan denna kväll.
Hon försökte rycka upp sig och jaga ångesten på
flykten, men otrevnaden i den kalla och mörka
våningen bragte henne att rysa. Hon kände, huru
fattigdomens kalla hand lade sig tryckande över
hemmet. Hon tänkte på att hon snart skulle bli tvungen
att visa sig i dåliga kläder, så att hennes bekanta
blygdes över att hälsa på henne.
Därpå reste hon sig upp och gick ut i köket, där
jungfrun i brist på belysning hade öppnat dörren till
spiseln och torkade tallrikarna vid eldens sken,
medan hon brydde sin hjärna att finna på, vad hon
skulle sätta fram till kvällsvarden, då hennes skafferi
var tomt på matvaror.
— Ni måste strax gå och hämta olja, Minna.
Jungfrun reste sig mumlande, tog fram kannan från
en vrå och sträckte ut handen mot Anna.
— Frun har ej givit mig några pengar!
— Lägg ut de få örena och skynda er! sade Anna
retligt.
Jungfrun begav sig i väg, och Anna rev omkring
i glöderna, så att gnistorna flögo som smattrande
guldkorn. Och tanken på det bleka spöke, som nyss
hade skrämt henne i hennes ensamhet, svor hon på,
att hon hellre ville tåla allt än att vara fattig, att
hon ville ge upp allt, om hon blott kunde bli rik.
Hennes man kunde gärna vara vederstygglig; ja till
och med om han förbjöd henne att se Bert, skulle
hon dock räcka honom sin hand och slå till.
Hon älskade Bert. Bland alla hennes bekanta och
vänner i Düsseldorf var han den, som stod henne
närmast. Redan som litet barn hade hon sträckt sin
mun mot den fine, bleka, sammetsklädde pojken och
viskat: "Kvss lilla Anna!" Under många
promenader i "suckarnas allé" hade han förklarat för henne
sina känslor i den halvt raljanta ton, han redan på
den tiden vant sig vid. Under balerna hade hon för
hans skull utkämpat mången bitter strid med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
