- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
39

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

må sälja mig på auktion, så får du med lätthet din
skuld betald och dessutom en vacker livränta.

Hon stannade för syns skull en stund hos modern
och talade om, att. hon hade besök av en väninna.
Därefter gick hon tillbaka till dagligrummet och
meddelade professorn, att hennes moder hade givit
sitt samtycke.

— Det visste jag nog, utropade målaren
strålande av glädje.

— Varför?

— Därför att jag har lovat Guds moder ett
vaxljus, om hon uppfyllde min önskan.

Sakta strök han med darrande hand den unga
damens hår.

— Det är en färgton, som betar mig. Sådant har
icke fru Oswald. Hon hade måst använda peruk!

Med dessa ord tog han farväl och lovade att
under dagens lopp sända Anna hennes dräkt.

Senare på dagen kom den, just som frun hade
stigit upp; och nu måste Anna fram med sanningen.
Det fattades icke mycket i att den vreda, gamla
damen hade slitit sönder den dyrbara dräkten —
så rasande blev hon. Hon for ut mot dottern,
kallade henne skamlös och ville icke låta lugna sig,
men gick åter till sängs med den förklaringen, att
där skulle hon bli liggande, intill dess man kastade
ut henne på gatan.

Men Anna brydde sig icke mycket om denna
moderns förbittring. Hon befallde Minna att hålla sin
köksdörr stängd, så att jungfrun icke kunde höra
sin fru ringa, därpå läste hon lugnt sin tidning utan
att bekymra sig om, vad som försiggick i moderns
sängkammare. På detta sätt hoppades hon kunna
bringa henne till förnuft. Hon hade sänt bud efter
sin sömmerska och satt snart ivrigt sysselsatt med at
göra de nödvändiga ändringarna på dräkten.

Fram emot aftonen kom Bert. Anna gick honom
till mötes och berättade honom glädjestrålande den
glada underrättelsen, som Bert allaredan hade hört.
De satte sig i dagligrummet och begynte prata om
festen. Han kom precis från fru Oswald.

— Vad sade hon? sporde Anna ivrigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free