- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
42

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

lunda. Så snart Horstmanns bild dök fram, ropade
det inom henne: "Fruktansvärt, omöjligt’ Hellre
döden!" Hon tänkte med vild förtvivlan på att förlora
den unge man, som stod henne så nära; honom
älskade hon! Och han rådde henne helt lugnt att äkta
en annan, han släppte henne utan övervinnelse! Ja,
han spelade här också mäklare! Hennes kränkta
stolthet upprördes vid tanken härpå. Hennes kärlek
var hos honom. Det syntes henne omöjligt,
ofattbart, att de således kunde trampa sin livslycka
under fötterna.

— Bert!

— Ja!

— Huru ha vi det egentligen?

— Vad menar du?

— Jag menar, vilka känslor hyser du för mig?
En gång voro vi förälskade i varandra, eller var det
kanske vid det tillfället?

— Jag älskar dig alltjämt.

—- Är det sant?

Han tog henne om armen. Hon ville draga den
från honom, men han höll den fast, oaktat hon
ansträngde sig att slita sig fri. Då slog han armarna
om henne, tryckte henne intill sitt bröst, och utan
att bry sig om det motstånd, hon gjorde, täckte han
hennes hår och ansikte med varma kyssar, till dess
hon nästan förlorade andan, så lät han henne sjunka
ned på en stol, lade sig på knä framför henne och
sade sakta:

— Jag älskar dig ännu!

Hon var alldeles förvirrad. Med slutna ögon satt
hon där och andades djupt; hon lät sin slappa hand
falla ned på hans huvud, glida genom hans hår.
Hennes stämma hade en bruten klang:

—■ Men när vi två hör samman, varför skola vi
då skiljas?

— Därför att du är skapad till att lysa i prakt
och rikedom, och jag är en fattig fan.

Hon tänkte några sekunder.

— Men om jag försakar varje tanke på rikedom,
åtminstone de första åren! Och om du arbetade?

Han log, och hans leende skar henne i hjärtat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free