Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Då ridån gick ned, ljöd ett stormande bifall genom
sälen.
Horstmann stod försjunken i djupaste beundran.
Den sköna damen därborta skulle alltså bli hans
hustru! Vid denna tanke greps han av en sällsam,
sorgmodig stämning. Orkestern spelade en
brusande galopp, ridån gick upp, och med dogen och
furstinnan i spetsen strömmade den brokiga skaran ned
för den breda trappan till salen. Folk vimlade förbi
Horstmann, som stod lutad mot en pelare. Han var
iförd en sammetsdräkt, vars skrikande blå färger
verkade som en falsk ton mitt i denna konstnärligt
sammansatta färgsymfoni. En liten, ljushårig dam
slog honom leende över armen med sin solfjäder och
sade: "Gamle Brumbjörn!" Två unga akademiker,
den ene klädd som venetiansk målare à la Veronese,
den andre som tysk landsknekt, stirrade på honom
med oskrymtad förargelse. Med rynkad panna stod
Horstmann som en främling i detta tumult och
spejade förgäves efter Anna. Då kom Bert fram till
honom i en ytterligt upplivad stämning.
— Himmel och helvete! Ingenjör! Mästare!
Varför står ni där och filosoferar? Och vad är det för
en lustig kostym, som ni har fått tag i! Du milde
Skapare! Vem har gjort den?
Horstmann nämnde skräddarens namn. Holleder
slog ihop händerna i komisk förtvivlan, kände på tyget
med kännaremin och förklarade:
— Tjock, engelsk sammet! Outslitligt! Men
färgen! Färgen! Färgen låter man icke en skräddare
välja ut. Nå, häråt är emellertid ingenting att göra.
Kom bara!
Han stack armen under Horstmanns och drog
honom in i en mindre sal, där fru Düsbach tronade i
ensamt majestät. Därefter försvann han skyndsamt.
Mellan Anna och modern hade varit en
fruktansvärd strid med anledning av balen. Över ett dussin
gånger hade Anna för att lugna henne försäkrat, att
hon den kvällen skulle förlova sig med den
bottenrike ingenjören. Frun hade var gång svarat: — Det
är alltför sent! I morgon ha vi lagens män här, och
så är allt förbi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
