Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
— Ja, bra Ser hon ,ju alltid ut. Men jag är rädd
för att den hyllningen kan fördärva barnet. Ni vet
själv, att det var mot min vilja, att hon kom med
i afton.
Hon suckade och fuktade läpparna med litet vin.
— Man har ju många bekymmer. Tillvaron blir
var dag vanskligare, i synnerhet när man som vi
håller på vår värdighet. Men Gud ske lov ! Anna
har fått en god uppfostran, hon kan finna sig till
rätta i varje ställning, när hon på allvar måste stå
på egna ben. Här i världen finns så. mycken olycka,
förskyld och oförskyld, att man har svårt att döma.
Man måste akta sig för att kasta första stenen.
Ingen vet ju, huru man kommer i olycka. Ack, ja, ja!
Åter föll hon ihop. Hon drack ånyo litet vin, i
det hon kastade en blick mot Horstmann, men han
såg ut, som om han icke hade förstått henne. Han
stirrade på den brokiga mängden med en
själsfrånvarande blick.
— Vad var det, vi talade om? Åh, det var sådana
allmänna reflexioner. Ja, ja, Gud vet, huru dessa
människor kunna skratta och stoja på ett sådant sätt.
Düsseldorf är i sanning en lättsinnig stad. Målarna
— min salig man kunde icke finna sig i deras
påhitt. Men senare vande han sig vid deras sätt, och
vi voro sedan mycket tillsammans med konstnärer.
Ack, ja, sådan är ju världens gång.
Hon fortfor att prata, oaktat Horstmann uppenbart
icke ägnar hennes tal ett spår av uppmärksamhet.
Musikens toner och ljudet av de dansandes steg
fyllde hans öron, och den brokiga virvel, som kretsade
på salens golv flimrade för hans ögon. Nu kom
kapten Dehwitz med fru fram till bordet, där hans
svärmoder satt med Horstmann. Dehwitz, som,
sedan han erhållit avsked, hade blivit agent för en
vinfirma i Düsseldorf, tryckte nedlåtande
ingenjörens hand.
— Har redan haft den äran att träffa er — i
konstnärsföreningen självfallet.
Därefter föreställde han sin maka, som var mager
och skarp, hade en viss likhet med modern, blott med
ett större huvud. Alice hälsade på Horstmann med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
