Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
kommer en hel stab av mina gamla beundrare? Blir
du då inte svartsjuk?
— Nej, svarade han, i det han med stort lugn
tog sin cigarr ur munnen. Därpå fortsatte han efter
att ett Ögonblick ha tänkt sig för:
— Jag skall säga dig, vad jag anser beträffande den
saken. Världsman blir jag ju aldrig, därtill har jag
inga förutsättningar. Jag kan knappt presentera två
personer för varandra. Men jag har ingenting emot
att folk kommer och roar sig hos mig. Så det är en
sak, du helt och hållet får ordna efter ditt eget tycke.
Du kan inbjuda dina vänner, vara vänlig mot dem,
så att de trivas i vårt hem och inte endast sitta där
och röka mina goda cigarrer. Och så må folk gärna
säga: mannen är en bra karl och på arbetsplatsen är
han en fan till karl, men för övrigt är han en grobian,
varemot den lilla frun, ja den lilla frun är hänförande.
Anna rynkade pannan litet.
— Så skall du inte säga! Ingen skall fälla sådana
ord om dig. Och de skulle bara våga göra det, så
skola de få med mig att göra!
— Nå, ja, ja! log han godmodigt. De uttrycka sig
kanske litet hövligare, men det är dock meningen.
— Alls inte! De skola allesamman beundra dig!
De skola hysa aktning för dig. För resten tala dina
stora förtjänster tillräckligt, och om de äro för
dumma att förstå. din överlägsenhet, skall jag nog lära
dem det.
Han satte sig närmare henne och lade armen om
henne.
— Ser du, min egen skatt, när jag ser dem skocka
sig kring dig som barn kring ett kakfat, sitter jag
i en vrå och tänker:
— Svansa ni bara omkring henne. I verkligheten
är det dock mig hon tillhör.
Anna gav honom en kyss.
— Ja, du har rätt. de äro ena riktiga nöt
allesamman. Man kan bara skratta åt dem, men heller inte
mer. Åh, vad de ändå tråka ut mig i längden!
En stund sågo de varandra in i ögonen. Hennes
blick hade ett forskande uttryck, som om hon studerat
hans drag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
