Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«4
tansvärt sätt. Han vände sig mot kyparen och
befallde honom i en rasande ton, att han skulle hämta
värden. Karlen ryckte åter på axlama med ett hånleende,
han förstod inte tyska!
— Ni förstår inte tyska!
— Mais j’ai déjà dit!
— Då skall jag lära dig det, din fähund! skrek
Horstmann till i ohejdat raseri. Han grep den
förskräckta människan i kragen, slog honom hårt emot
väggen och tilldelade honom flera slag i ansiktet, så
att blodet flöt ur näsa oeh mun. Anna ropade högt
av rädsla. Det blev en fruktansvärd uppståndelse i
dèt huvudsakligen av fransmän bebodda hotellet, där
man icke var förtjust i tyskar. Aldrig någonsin hads
Anna sett en människa rasa som Horstmann. På
hennes böner lät värden sig nöja med 500 francs, som
vaktmästaren fick för sveda och värk på det villkoret,
att polisen icke inblandades i saken. Så snart det
äkta paret blev ensamt, sade Horstmann, som ännu var
mörkröd i ansiktet och skakade av harm:
— Packa ned dina saker, vi resa ögonblickligan
hSrifrån!
En timme senare sutto de på tåget. Anna hade
ännu inte hämtat sig från sin förskräckelse. Med
skygg blick betraktade hon sin man, som satt bredvid
henne och tittade ut genom fönstret utan att en muskel
rörde sig i hans ansikte, som nu hade förlorat den
starka färgen.
Hon fattade inte, huru han så plötsligt kunde råka i
sådant raseri oeh frågade sig själv med bävan, vad
som skulle ske, om hon någonsin kom att väcka hans
harm. De sade icke ett ord till varandra. Först då
de på kvällen voro ensamma på sitt logis i
Bordighs-ra, Vågade hon i en öm ton fråga:
— Vad var det egentligen, som gjorde dig så vred?
Horstmann såg ett ögonblick på henne med
förvirrad min, sedan sjönk han ned framför henne, dolde titt
flnsikte i hennes sköte och stönade högt.
— Vad var det med dig, Gustaf? Säg mig d«t
bara I
— Jag kom hem i upprörd sinnesstämning. I en av
tidningarna hade jag läst en artikel om mig, en
beskyllning, som jag inte kan värja mig emot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
