- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
69

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

wald tog emot med mycket stolt min och granskade
ingenjören med kritiska blickar. Men Anna, som inte
tålde, att man såg ned på hennes man, började strax
tala om något avledande ämne, medan hon samtidigt
koketterade med ölbryggaren, som stönade under
tyngden av sitt överflödiga fett. På så sätt flev frun snart
tam. Under samtalets gång gjorde Anna antydningar
om det nya huset, vars byggande skred raskt fram.

— Det kommer väl att skymma ert hus en liten
smula, men jag hoppas, att det inte skall genera er, kära
fru.

öldrottningen hade nervös huvudvärk resten av
dagen. Hon vacklade mellan att ignorera den visit, som
Horstmanns hade avlagt hos henne och sålunda genast
förklara paret krig eller att bliva Annas bästa
väninna. Hon bestämde sig för det sistnämnda, och snart
började ett livligt umgänge mellan de båda vackra och
rika damerna.

Det dröjde inte länge, förrän Anna hade fått
tillbedjare. Och Bert befann sig naturligtvis i den skaran.
Men länge såg det ut som om han hade förlorat den
glans, som förr omgav honom, som om Anna med sitt
flicknamn hade skiftat vänner.

I början visade hon sig påfallande kylig emot
honom, behandlade honom med illa dold ringaktning och
avbröt honom ofta med bitande hån. När de voro på
tu man hand, och han såsom förr försökte säga "du",
for hon upp vred oeh undanbad sig sådana friheter,
som alls inte passade sig mera. Han grämde sig,
formligen sörjde, när han på eftermiddagen låg och
sträckte sig på björnskinnet i sin ateljé med en cigarett i
munnen. Mången gång tänkte han på, om han burit
sig dumt åt, då han av ängslan för fattigdom nekat att
gifta sig med henne. Ty när allt kom omkring, hade
han väl åtminstone lika mycken talang som många
av-hans vänner, som slogo igenom och vid årets slut hade
haft en mycket ansenlig inkomst. Dessutom hade han
ju sin faders berömda namn, vilket utan tvivel var en
fördel. Mången fabriksidkare i Wupperdalen hade
säkerligen endast av den anledningen låtit sig målas
av honom. Och nu huvudsaken: hans hustru! En
duktigare kvinna kunde man inte tänka sig. Hon
skulle nog ha förstått att göra reklam för honom på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free