Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Vid matsalens inredning hade han önskat några
förändringar; angående dessa blevo Anna och han
oense; hon ville icke foga sig och påstod, att allt var, som
hon ville ha det.
— Käre Gustav! Holleder och jag har ordnat allt
på bästa sätt. Och det är riktigt bra! Fråga bara
Holleder!
På senare tiden hade Horstmann fått en viss ovilja
mot den forne vännen, vars namn allt för ofta var på
Annas läppar.
— Vad bryr jag mig om Holleder! brusade han upp.
Det är icke Holleder utan jag, som skall bo här.
— Ja, men Holleder har smak —
— Vad? Menar du med det, att jag icke har det?
— Det kunde aldrig falla mig in. Men Holleder är
ju konstnär och förstår sig på sådana ting. Om vi
ordnar rummet annorlunda, gör vi oss löjliga för
varenda målare, som är vår gäst!
— Så låt oss för fan bli löjliga. Sakerna skall stå,
som jag önskar. Förstår du? üch om det e.j
passar dina målare, så kan de, min själ, bli borta!
Samma kväll lät han kusken och betjänten flytta
möblerna. Hela söndagen talade Anna icke ett ord
med sin man. Då han åter var i Luringen, ångrade
ban sig över sin häftighet. Han skrev till sin hustru,
att hon icke skulle vara ond — för hans skull kunde
hon ordna sin matsal, som hon ville. Han hoppades
i sitt stilla sinne, att hon av hänsyn till honom skulle
foga sig däri, men följande lördag kväll hade allt icke
desto mindre kommit tillbaka på den gamla platsen,
vilket sårade honom djupt.
Under vinterns lopp växte misstämningen. Mer än
en gång skrev Anna till honom, att hon hade fått
inbjudan till lördagskvällen och omöjligen kunde hålla
sig hemma. Hon bad honom gå med, men det var blott
tomma ord, hon visste väl, att han alltid kom hem
trött och överansträngd efter veckans slit. Hela
kvällen kunde han då sitta ensam i sina pi-aktfulla rum,
och då grubblade han över det meningslösa i att ha en
hustru, som han nästan aldrig såg. Följande dag
brukade dock Anna vara älskvärd, så att han glömde sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
