Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Strax därefter gingo de till vila, och innan klockan
slog tolv, hade Horstmann lovat Anna, icke blott att
han skulle betala hennes skuld utan även att han
icke med ett ord skulle beröra denna sak för fru
Düsbach eller göra henne några förebråelser härför.
Men under det Anna, stolt i känslan av sin
övermakt, sov tryggt, låg han länge utan att kunna
somna in. Med rynkad panna stirrade han mot fönstret,
han kände sig förhånad, förändrad, bedragen, man
hade berövat honom en oersättlig skatt; han var som
Simson efter det Delila hade klippt håret av honom.
Han grämde sig över sin svaghet. Han harmades
på Anna, som med sina kärleksbetygelser hade
förlamat hans vilja, fått honom att handla mot sin bättre
övertygelse. Och ett dödligt hat mot den gamla
föddes i hans själ, han avskydde denna moder, vars
fred var Anna så maktpåliggande, att hon för hennes
skull kunde ljuga för sin man.
VII.
Även om Horstmann under loppet av det sista
halvåret hade haft en del motgångar, hade han doek
ännu icke kommit till klarhet om, huru det egentligen
stod till med hans äktenskapliga liv. Han var en
av de enkla, djupa naturer, som blott långsamt
fattar, hos vilken många intryck bliva liggande på
visshetens dörrtröskel, som tärande smärta eller
ängslan, utan att förståndet drager dem fram i ljuset, så
att de bilda en sammanhängande och klar
föreställning. Hos sådana människor kan vreden stiga högt
utan att visa sig, tills en eller annan omständighet
plötsligt bringar ovädret till utbrott, och då skallar
tordön, då slår blixten ned. Dessa inåtvända naturer
råka i ett fruktansvärt raseri, alla de dolda sakerna,
de halvglömda smärtorna stiga fram, och de taga då
hämnd för allt vad de ha lidit under långa tider.
Horstmanns vrede berodde nu till en del på den om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
