Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Luringen vid tolvtiden själva festdagen. Han var blek
och hans fårade ansikte bar tydliga tecken på
genomgångna lidanden. Hans kropp var utmattad till det
yttersta av den dubbla ansträngning, för vilken den
varit utsatt. Hans dagar hade varit fyllda av
krävande arbete och hans nätter av vilda feberfantasier.
Endast väntan på den upprättelse festdagen skulle
medföra, hade stärkt honom och givit honom krafter att
uthärda dessa förfärliga dagar.
På hemresan hade en ny ängslan plågat honom.
Han inbillade sig, att en ny olycka lik den, han nyss
sett, skulle drabba hans nya broanläggning, och medan
hästarna raskt travade i väg, bultade hans hjärta
våldsamt. Men redan på långt håll såg han högt upp i det
blå konturerna av sin bro likt en fin spindelväv, och
då han kom närmare, märkte han, att järnbalkarna
voro smyckade med en rikedom av blommor med
anledning av dagens betydelse. Stolt och vacker höjde sig
brons rena linje över trädtopparna, och på mitten
läste han i gyllene bokstäver inskriften
18 — LURINGER-BRON — 8 8.
Brokiga flaggor vajade överallt, hans verk hade ifört
sig en prunkande festskrud.
En tät människomassa böljade nere i dalen eller stod
i klungor omkring konditoristånden. Horstmann såg
sig omkring efter en polis, som kunde meddela honom
något närmare om festprogrammet, men i denna
marknadsträngsel kunde han inte finna sig tillrätta, det
var ett puffande och stötande både nere vid floden
och uppe i skogsbrynet. Tätast var dock
mänskomassan under själva bron, trots de plakat, som varnade
folk för att samlas för mycket på detta ställe. Men
just här fick man bästa intrycket av brons jättehöjd.
Horstmanns hjärta svällde av stolt glädje. Hos alla
dessa människor hade hans namn ännu en god klang.
Helt säkert kände flertalet av dem honom inte
personligen, de visste bara, att han hade byggt Luringerbron
och att han var en bygdens son. Då en gammal bonde
i all enfald vände sig till Horstmann för att höra,
huru mycket ett sådant arbete kostade, blev han honom
inte svaret skyldig, han måste nu lämna förklaring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
