Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
gälla barnaröst: — Där är mannen för det hela! Och
åter ljödo dånande hurrarop för byggmästaren.
Långsamt spreds stojet genom den täta människomassan.
Från alla häll och i alla tonarter skallade det. Folk
som stod med solen i ögonen oeh nästan fullständigt
bländades, stämde i, kvinnor och barn blevo mycket
förvirrade av detta ropande, de skrattade, klappade i
händerna och skreko som besatta: — Hurra! Hurra
för Horstmann!
Glädjeberusad skådade Horstmann ut över mängden.
Detta ögonblick tröstade honom och kom honom att
glömma allt det lidande, han haft att utstå den sista
tiden. Men arbetarna släppte honom inte. De buro
honom till marketenteriet för att dricka ett glas med
honom. Förrän han visste av det, stod han mitt ibland
dem i den låga serveringslokalen. På ett ögonblick
var ingången spärrad, på bänkarna sutto arbetare och
bönder vid öl och brännvin, rökande sina pipor i den
kvalmiga, instängda luften. Vid åsynen av byggherrn
rusade alla upp, Horstmann placerades på bordet,
många händer sträcktes upp mot honom; han skulle tala
till dem, dricka brons skål med sina arbetare.
Horstmann kunde knappt tala, så rörd var han. Högre och
högre ljödo ropen, han måste hålla ett tal. Han
höjde sitt glas och sade:
— Ni ha alla hjälpt duktigt till! Utan er hade jag
inte kunnat fullborda verket! Vi skola alltid hålla
ihop!
— Bravo} Hurra! Hurra! Länge leve
Horstmann !
Medan värden i skjortärmarna slog upp ett nytt fat
öl, så att den gula drycken sprutade vida omkring och
medan svettiga kypare hällde i glasen, måste
Horstmann oupphörligt skåla och dricka.
Här stod en mycket berusad, vithårig bonde och
talade om för honom, att han hade känt den gamle
smeden, därpå kommo hans son oeh svärdotter, och
Horst-mann måste taga dem i hand; och bakom dem stodo
många andra, som också ville hälsa på byns barn, så
att klockan blev halv sex, då Horstmann äntligen såg
pà sin klocka och med förfäran erinrade sig, att
festmiddagen skulle äga rum klockan fem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
