- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
112

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

—• Den kungliga kronordens andra klass tilldela*
nå-digst herr stadsarkitekt Bethge, byggnadsarbetets
ledare, direktören för järnbruket.

Här stannade han och följde med en missnöjd blick
allas ögon, som plötsligt skräckslagna vände sig mot
en bred gestalt, som vid nedersta bordsändan hotfullt
tornade upp sig över gästerna och vars gulgrå ansikte
och trotsiga hållning påminde om en retad titan.

Ministern stammade, blev förvånad, kom utav sig,
tog sig med handen över ögonen, som om han sett fel.
Då jättegestalten emellertid inte rörde sig, fortsatte
han och uppläste de olika ordnarna och titlarna, steg
från andra ned till tredje och fjärde klasserna,
utdelade de förtjänstmedaljer, som tilldelats arbetarna.
Därefter sträckte han ut handen efter sitt glas, men innan
han hade lyft det, höjde den rasande titanen sin
knutna näve och lät den falla ned på bordsskivan med »tt
dån, som kom damerna att spritta till och fick glasen
att klirrande ramla ned på golvet. Och med en röst,
som skulle ha överröstat en trumvirvel ropade
Horstmann, i det han hotande sträckte handen mot
ministern och hela det förnäma sällskapet, som satt i hans
närhet:

— Ni karfcljer, ni äro ena fördömda hundar och
svin allihop!

Därpå klampade han ut ur salen och slog med en
våldsam skräll igen dörren efter sig.

VIII.

För första gången efter mer än ett fjärdedels års
förlopp strålade ljusen i det horstmannska huset. Det
var bjudning för ett dussintal personer: Annas
närmaste bekanta och några yngre konstnärer, som hade
samlats hos henne till ett slags fem-te. En ung
kompositör, herr Oberstadt, som beskyddades av husets
fru, hade lovat spela några av sina arbeten för en
utvald krets; därför var han inbjuden.

Men i mer än en timme hade musikern nu stått med
si» notväska i en fönsteralkovs halvmörker, varifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free