Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
de tala. Hon lämnade honom och började tala med
målaren Klaus Fernow, som nyligen hade kommit från
Holland och slagit sig ned i Düsseldorf.
— Har ni sett var er tavla hänger?
— Inte ännu, nådig fru!
— Följ med, så skall jag visa er den!
Båda gingo in i matsalen, över vars höga
ekpanel-ning hängde en vacker samling moderna målningar,
ty Anna svärmade för att köpa tavlor av unga, ännu
omstridda målare; hon tillfredsställde därmed både
sin lust att äga tavlor och sitt medfödda intresse för
spekulation.
— Det är en präktig tavla! Så snart vi fick se den,
var det min önskan att äga den. Tycker ni om
platsen?
— Jag kunde inte själv ha valt någon bättre.
— Den trycker visserligen litet tavlorna bredvid,
så att mina vänner råda mig att flytta den in i
rökrummet. Men det bryr jag mig inte om. Jag tar
mig friheten att hänga mina tavlor, som det passar
mig. Och jag anser, att de bästa skola ha
hedersplatsen.
Medan de åter gingo in i vardagsrummet, sade hon:
— Jag hoppas, att ni snart kommer hit igen. Jag
har för avsikt att vara hemma varje torsdag; man får
sig en sådan trevlig liten pratstund i skymningen, då
är man inte så stel och högtidlig som under stora
middagsbjudningar, fastän man ju också kan roa sig där.
Hon nickade mot honom, och det var, som om
strålglansen från hennes ögon vävt ett doftande, gyllene
nät omkring honom. Hänförd följde den unge
konstnären henne med ögonen, medan han ställde sig vid
sidan av Oberstadt, som fortfarande plågades av sin
otillfredsställda verksamhetslust.
— Ni känner er nog också en smula bortkommen
här? frågade den försummade musikern. Jag har nu
stått här gott och väl en timme, och jag begriper inte,
varför jag inte lika gärna smiter ut i staden och får
mig litet öl.
— Vem är egentligen den gamla damen därborta
vid kakelugnen? frågade Fernow, som ville leda
samtalet in på ett annat ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
