- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
124

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

rusat bort till arbetarnas marketenteri och där hade
han dränkt sitt vilda raseri i öl och brännvin. Man
hade lyckligtvis förhindrat den vanvettiga planen att
förstöra bron, men han och de andra hade svirat till
ljusa morgonen. Nästa dag vaknade han trött och
förstörd. Han ville ej återvända till Dusseldorf, utan
vandrade utan mål landsvägen fram, passerade genom
skogar och obekanta trakter, uppför bergsstigar utan
att veta, vart det bar. En rastlös oro drev honom
fram. Han var rädd för sig själv och kände avsky
för alla människor. Endast då han gick och gick, så
att solhettan kom svetten att strömma över hans
döds-trötta kropp, fick han någorlunda ro.

Utåt natten gick han in i en usel krog, åt och drack,
satt en stund och ruvade över sina olyckor. Så gick
han upp på sitt rum, där han vandrade fram och
tillbaka, tills han slutligen sjönk ned på den hårda
bädden och föll i en dödsliknande sömn, som varade ett
par timmars tid.

I tre dagar vandrade han rolöst omkring, innan
stormen lade sig. Han hade endast en kvalfull tanke,
hämndbegäret. Han steg upp på ett tåg och
återvände till Düsseldorf, där han genast gick in på
telegrafstationen. Enär det var ministern han ville komma åt
måste han vända sig till dennes överordnade, till
själva rikskanslern. På vägen hem mötte han flera
bekanta. Vad han yttrade till dem var rena
galenskapen.

Han nådde hem, stängde sig inne och skrev till långt
ut på natten den tidningsartikel, som vimlade av
för-närmelser mot alla dem, som haft med brobygget att
göra. Så gick han till sängs, men pinades hela natten
av drömmar. Han satt upp i sängen och skrämde
nästan livet av Anna med sina vilda fantasier och
stönanden. Hon drog täcket över huvudet för att höra så
litet som möjligt av den vanvettige mannens ord.

Efter en tids förlopp lät han sig äntligen övertygas
om, att han var sinnessjuk och reste med en läkare
till Grafenbergs sinnessjukhus. Efter några dagars
oro, föll han här i ett tillstånd av fullständig slöhet.
Läkarna kunde ej bli kloka på hans tillstånd.

I sex veckor stannade han på sinnessjukhuset. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free