- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
127

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

hjärta av vild glädje. Pä ett ögonblick återvann hon
fattningen och med ett muntert leende på läpparna
närmade hon sig honom och viskade:

— Det var snällt av dig att komma ned. Sätt dig.

Men Horstmann skakade hennes hand av sin arm

och gick bort till pianot och stängde det så plötsligt,
att pianisten nätt och jämt hann rädda fingrarna från
att komma i klämma under locket.

— Förlåt, sade Horstmann i hövlig ton, men den
stojande musiken angriper mina nerver.

Därpå tog han plats i en stol utan att bry sig om
Oberstadts rasande min. Han var den ende i rummet,
vars ansikte var lugnt. Det gick några sekunder och
därefter yttrade Horstmann:

— Jag skall be få upprepa min ursäkt för den
förvirring jag framkallat. Men jag kan absolut inte tåla
musik.

Anna trädde fram till honom. Medan hon med
möda behärskade det hat, som lyste i hennes ögon, strök
hon honom lätt t)ver håret.

— Käre Gustaf, herr Oberstadt var vänlig nog att
spela en ny komposition för några vänner, som jag
inbjudit för att höra den. Var vänlig låt honom spela
den till slut.

— Inte i mitt hus.

-— Det är oerhört! utbrast Alice Dehwitz.

— Vad är det, som är oerhört, svägerska?

Hon svarade inte och han tillade:

— Om du är så angelägen att höra musik, kan du
ju låta denne herre spela hemma hos dig. Detta stoj
stör mig och hindrar mig att arbeta.

Fru Oswald hade tills nu förhållit sig lugn och
leende, men vid dessa ord reste hon sig och yttrade
med hövlig min, att det visst var på tiden att bryta
upp.

Dehwitz yttrade:

— Jag ville gärna tala ett par ord med dig, svåger.

Horstmann, vars ögon började blixtra på ett olycksr

bådande sätt, svarade:

-— Vad vill du mig?

— Vi borde helst gå in i ett annat rum.

Vad skulle det tjäna till! Kunna vi inte tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free