- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
136

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

ten Dehwitz. Fru Düsbach inträdde oeh Horstmann
vände sig genast till henne med orden:

— Jag har just anmodat er svärson att taga hand
om er. Ni bör göra er färdig att bëge er av härifrån
före middag.

— Så fort kan allt omöjligt gà, invände Anna.

— Jo, det kan det visst, svarade den gamla frun
med en smula återupplivad stolthet. Efter vad som
försiggick i går kan jag inte stanna här i huset, hur
svårt det än känns för mig att skiljas från min dotter.
Men den dagen kommer nog, herr ingenjör, då ni
kommer att ångra er hänsynslöshet.

— Betala er skuld, min bästa fru, och.spara på^era
förebråelser, svarade Horstmann torrt.

Därefter lämnade han damerna. I Lottes närvaro
kunde dock moder och dotter ej tala ut med varandra.
Anna inskränkte sig därför till att trycka den
gamlas hand och viska:

— Han kommer nog att ångra, vad han har gjort
mot dig.

Frun betvang sin sorg och nickade.

En stund därefter kom jungfrun med beskedet att
fru Horstmann och Lotte skulle komma ned till
ingenjören.

— Skall jag gå? fragade Anna sin mor.

— Ja, det är bäst, att du lyder honom.

Då de varit en stund hos Horstmann, gjorde Anna
min av att gå.

— Vart skall du hän?

— Jag skall upp och hjälpa mamma.

— Hon kan gott packa sina saker själv.

— Du önskar, att hon skall bli sjuk av
överansträngning!

Han rynkade pannan.

— Luise, gå ni upp och hjälp den gamla frun.

Anna stampade i golvet.

— Jag har något att tala med mamma om. Du
tänker kanske förbjuda mig att taga farväl av henne.

— Det hastar inte, tänker jag. För resten är det
min mening att förbjuda dig allt vidare samkväm
ined henne. De avtal, ni träffa, äro endast anslag mot
mig, det vet jag alltför väl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free