Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
dagen gick för Anna med hushållsbestyr. Och då
hon ville vila sig en stund, hade han alltid tusen
påhitt för att sätta henne i arbete. Hon misstänkt-
honom för att skära av knapparna i sina kläder, endast
för att hon skulle sy i dem igen.
Under de första veckorna hade Anna försökt i?öra
uppror. Varje dag hade det varit häftiga uppträden
mellan henne och hennes man, som alltid behöll sin
mörka, allvarliga hållning. Och han hade ett
fruktansvärt vapen, varmed han alltid tämjde henne 11
raseri. Hon, som hittills gjort vad hon ville med lians
pengar, fick nu endast vad som var oundgängligen
nödvändigt och måste göra reda för varje öre, som
gavs ut, ja, Horstmann gick så långt att han njälv
tittade igenom hushållsböckerna och höll långa
förhör, då det felades ett par mark. Hans hustru
begärde en ny vinterdräkt, men han nekade t. o. m. att låta
ändra hennes äldre kläder. Han hade inte pengar att
offra på modegalenskaper. Fru Horstmann började
skämmas, då hon mötte bekanta på gatan och undvek
att gå ut, så länge det var ljust.
Julafton voro alla i huset församlade i Annas rum.
Meves och den nya ensamjungfrun sutto litet avsides,
familjemedlemmarna vid ett runt bord. Lotte läste
julevangeliet. Så gick Horstmann ut i nästa rum och
tände granen, kallade in de andra och visade den:
julklapparna. Till Anna fanns endast en akvarell från
Lotte. Man och hustru växlade icke ett ord. Anna
tänkte på föregående julafton. Då stod en viildig
gran i salen och han hade utdelat dyrbara giiivor.
Kvällen slutade med ett glatt lag, varvid det va
okades ostron och champagne.
Då jungfrun och Meves kommo bort till Anna för
att tacka, sade hon:
— Ni få tacka herrn och inte mig. Det är han,
som ställt om det hela.
Lotte gick tidigt till ro och de båda blevo
ensamma. Anna stod borta vid fönstret och stirrade ut i
natten. De senaste dagarna hade det börjat bli kallt och
på gatan glänste fram vattenpussar. En isig vind
banade sig väg genom fönsterspringorna. Så här kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
