- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
149

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

Ehuru Annas strupe sammansnörde? av
frambrytande tårar och ehuru hon längtade att få lätta sitt
förpinade hjärta, kunde hon knappast få sig att
tala med modern, så frånstötande och skräckinjagande
såg den gamla kvinnan ut.

— Du har varit sjuk, mamma!

— Ja, har du inte vetat det. Jag har helt enkelt
legat för döden. Det är ett rent under, att du
träffar mig ovan jord.

— Vad har fattats dig?

— Jag har haft en allvarlig lunginflammation,
men det goda geheimerådet påstod, att jag bara hade
ont i halsen. Aldrig har jag träffat en värre åsna.
Hade inte Vår Herre på ett underbart sätt frälsat
mig, hade han sannerligen inte fått mig frisk, den
gamle idioten.

— Stackars mamma!

— Ja, det må du säga. Jag har sannerligen två
kärleksfulla döttrar! De ha inte haft en aning om,
att jag var sjuk. Din syster har låtit mig ligga här
ensam flera nätter utan sjuksköterska.

— Men hur står det till nu då?

— Hur det nu står till? Se dig om och kom inte
med dumma frågor. Ni har kastat er mor i elände.
Ni låta mig dö som en hund i en usel pigkammare!
Se på den tapeten. Jag hatar det mönstret, det
erinrar om vägglöss, som begiva sig uppför väggen. Det
kallar jag en oanständig trasa.

— Ack, söta mamma, om jag bara vågade, skulle
jag genast flytta dig hem igen till oss i ditt gamla
vackra rum!

— Se på det otäcka skåpet där. Det tager upp
hela platsen, så att man knappt kan röra sig i det här
kyffet. Passar väl det skåpet för en dams kläder?
Titta in, skall du få se, att mina kläder hänga på
vanliga spikar. Man unnar mig ingenting här i huset,
jag har det sämre än om jag låg på gatan. Och för
allt får jag betala två tredjedelar av min pension!
Det är upprörande, ja, okristligt att plundra mig på
det viset! När har man väl någonsin hört, att en
mor fått betala sin dotter för den smula mat hon för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free