Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Alltså måste någon ha trängt in i huset genom
trädgården.
— Du milde Gud, det ser sannerligen så ut.
— Ni har inte varit ute, Meves?
— Var i all världen skulle jag väl ha varit?
Horstmann gick ut i trädgården. Spåren gingo
tvärs över hela trädgården till den lilla posten i muren,
vilken port ledde till en gränd, som utmynnade i
Viktoriagatan. Trädgårdsmuren var ej högre än att en
karl kunde klättra över den, men snön låg orörd på
själva muren. Alltså hade personen i fråga kommit
in genom den lilla porten. Och till den fanns det blott
två nycklar, den ena hade Horstmann själv och den
andra hade han för länge sedan givit Anna.
Horstmann gick in och beordrade Meves att stänga
alla ytterdörrar och taga nycklarna ur, så att ingen
kunde slippa ut ur huset. Därefter började han
undersöka alla rum ända upp på vinden. Det tog drygt
en timme, utan att han kunde iakttaga något
osedvanligt. Så gick han på nytt in till sin fru. Lotte satt
påklädd inne hos henne. Han visade barskt ut sin
dotter.
— För Guds skull, vad står på? frågade Anna.
— Vet du verkligen inte det?
— Hur skulle jag kunna veta det. Du har ju ännu
inte med ett ord förklarat, varför du skrämmer livet
av mig på det här viset.
Han såg på henne med en mörk min och sade:
— Det har kommit någon främmande in i huset från
trädgården. Stig nu genast upp för att sova, där du
brukar sova. Jag har inte givit dig tillåtelse att byta
rum.
Han drog av henne täcket och rev upp henne ur
sängen. Hon följde lydigt med honom till det
gemensamma sovrummet.
Natten gick utan att Horstmann slöt ögonen. Han
visste inte, om Anna sov eller ej, men då han i
daggryningen tittade mot hennes säng, möttes deras ögon.
Han läste i hennes blick en förpint människas
ingrodda hat. De lågo så nära varandra, att deras ande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
