Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
— Det vet jag inte ännu. Men jag måste bort
härifrån. Här härdar jag inte ut längre. Jag måste ha
lugn och ro.
— Verkligen, sade Anna långsamt, du måste ha
lugn och ro. Men på mig tänker du förstås inte. Men
jag måste tänka på, om denna resa är nyttig för mig.
Tills vidare passar det mig i varje fall inte att resa
bort.
— Du skall likväl resa med! Jag måste resa bort
för min hälsas skull och du följer med.
— Åh, kom inte med sådant dumt prat! sade Anna
kallt och lugnt.
Hans händer började skaka. Han vände sig om och
gick bort till fönstret. Han kämpade en förfärlig
kamp mot sin egen häftighet, han led fruktansvärt och
måste betvinga sig för att inte skrika högt. Han
segrade och det mörka molnet drev bort från hans ögon.
Han gick bort till Anna och räckte henne handen:
— Sätt dig här och låt oss tala lugnt och förnuftigt
med varandra.
Ett ögonblick senare sade han med dämpad
stämma:
— Jag måste bort härifrån och jag ber dig
innerligt att följa med mig. Du vet, vad jag genomgått och
vilka motgångar jag haft. För ett år sedan umgicks
jag ännu med stora planer, nu är allt förbi. Även om
man ville vara tillmötesgående mot mig är det ändå
för sent. Jag känner, att jag måste lämna denna plats.
Här har jag blivit trött, utmattad, sjuk, jag plågas av
mina egna inbillningar. Anna, jag vet att det är
galenskaper, men de plåga mig värre än om de voro
verklighet. Vi ha nu aldrig varit riktigt lyckliga med
varandra, vi ha ej haft den rätta kärleken och tilliten till
varandra. Låt oss nu stryka ett streck över det
förgångna och börja ett nytt liv. Vill du göra, vad jag
ber dig om?
Med bleka kinder och klappande hjärta hade hon
lyssnat till hans ord. Men i tankarna trädde hon in i
moderns rum och såg dennas och systerns förargade,
hånfulla miner. Hon ilade över snön genom
halvmörka gator till en plats vid en gatukorsning, där en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
