Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
längre tid visade sig underläkaren stel och kylig
mot Horstmann.
Emellertid lyckades Horstmann komma på mycket
god fot med överläkaren, anstaltens direktör. En dag,
då han var utomhus, hörde han från
ekonomiavdelningens gård höga rop på hjälp. Han rusade dit och
fann direktören inbegripen i en hetsig strid med två
patienter, som gripit honom och voro i färd med att
lägga honom över ett huggblock. En tredje patient
hade redan lyft en tung yxa, medan en fjärde patient
stod och tittade på med slöa ögon och hängande
armar. Tack vare sin väldiga styrka lyckades
Horstmann befria direktören ur de vansinnigas händer och
rädda honom från en säker död. Sjukvårdare
kommo snart tillstädes och patienterna inspärrades. Från
den dagen hade Horstmann vunnit direktörens hjärta.
Var gång de möttes talade denne länge med
ingenjören och visade honom sin tacksamhet genom att ge
honom tillåtelse till många små friheter, som tidigare
förmenats honom.
Horstmann fick till exempel nu då och då i två
sjukvårdares sällskap begiva sig genom skogen till
byn Lamsdorf vid Rhens vänstra strand. Här drack
han sitt kaffe på en liten krog mittemot ångarens
tilläggsplats. Efter hand som tiden gick blev
förhållandet mellan Horstmann och direktören alltmera
vänskapligt. Han visade sig mera öppenhjärtig och
tillitsfull mot doktor Häusser än mot någon annan,
som under de senare åren kommit i beröring med
honom. Följden härav blev, att läkaren fattade
verkligt deltagande för sin patient. Blott på en punkt
visade sig direktören orubblig: han ville inte höra
talas om att utskriva Horstmann. En dag sade
doktor Häusser till Horstmann:
— Jag har nyligen skrivit till er fru, att hon bör
komma och besöka er. Jag hoppas, att jag därvidlag
inte handlat emot era önskningar?
Horstmann växlade färg, så glad och överraskad
blev han av detta oväntade meddelande. Han
stammade:
— När tror ni hon kommer?
-— Alldeles med detsamma blir det inte, min bäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
