Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Men Anna stirrade med stela ögon och skräckslagen
min på människomassan i land, i vars mitt tre eller
fyra män släpade i väg med Horstmann.
XVI.
Ett par dagar efter sin hemkomst fick Anna besök
av etatsrådet Zimmer, som gav en beskrivning av det
uppträde hon själv varit vittne till. Läkarna hade
dock den uppfattningen, att Horstmann blott inbillat
sig, att han sett sin fru ombord på ångbåten.
Meves hade fått en del kontusioner under striden, men
det värsta var dock, att patienten påföljande dag i
ett obevakat ögonblick gjort ett självmordsförsök och
skurit sig i halsen mecl en bordskniv.
— Är såret farligt? frågade fru Horstmann.
— Jag måste tyvärr meddela er, att herr
Horst-manns liv svävar i fara. Direktören skrev, att
tillståndet visserligen icke är hopplöst, men han vågar
ej lova något med bestämdhet.
Anna stirrade ut genom fönstret. "Varför önskar
jag inte, att Gustaf skall dö?" tänkte hon. "Varför
är jag svag nog att rysa vid den tanken. Efter
någon tid skulle jag naturligtvis betrakta hans död som
en befrielse, men det skulle nog kräva lång tid. Det
förefaller mig som skulle den börda, som tynger på
mitt samvete, aldrig kunna lättas."
Några veckor senare infann sig Meves hos fru
Horstmann och krävde 5,000 mark för sveda och värk.
Med dem skulle han sätta upp en krog i Düsseldorf
och gifta sig. Fru Düsbach, som han förhandlade
med, sökte till en början pruta ned beloppet till
hälvten, men Meves lät ej rubba sig, han visste att han
hade övertaget och drev sin vilja igenom.
Vintern kom och sällskapslivet började. Fru
Horstmann deltog ofta i detsamma, men hon hade alldeles
förlorat förmågan att roa sig. Hennes behagsjuka
och äregirighet voro borta. Det var henne alldeles
likgiltigt, om fru Oswald blev lika mycket kurtiserad
och uppburen som hon själv och hon iakttog med ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
