- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
199

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

En eftermiddag i januari kom Anna hem från en
promenad och fann Bert i sitt rum, han rökte en
cigarett och gick fram och tillbaka över golvet. Han hade
ätit en bättre middag och tog sig nu litet motion efter
maten. Hon tände spritlampan under teköket, drog
en länstol bort till ugnen och stirrade frånvarande in
i elden.

—’1 Nå, frågade Bert, något nytt?

— Ja, jag har fått goda underrättelser från
anstalten.

— Vad meddelade man?

— Han är bättre. Han har varit uppe och ute i det
fria.

Bert såg på henne med spotsk min och mumlade:

— Och det kallar du goda underrättelser. Tro mig,
det hade varit bättre för oss, om saken tagit en annan
vändning.

De tego en stund. Så sade hon:

— Jag har också många gånger tänkt, att det varit
bäst, om han vore död.

— Ja, det hade i varje fall gjort situationen mera
klar.

— Kanske. Men nu önskar jag honom allt gott! Om
jag bara kunde göra honom lycklig — till och med
genom att offra min egen lycka —• tror jag nästan,
att jag gjorde det.

Bert, £om en stund betraktat sin egen bild i spegeln,
började på nytt vandra fram och tillbaka. Så stannade
han framför Anna, skakade på huvudet och sade:

— Kvinnor äro underliga varelser!

Hon ryckte på axlarna.

— Jag önskar, att han kom hem och tog sitt hus,
sina pengar och allt ifrån mig —. Så långt har det
gått med mig.

— Och vad skulle det så bli av mig?

— Dig måste jag behålla.

Bert log belåtet och spatserade vidare. Han knäppte
upp ett par knappar i västen:

— Jag tror sannerligen, jag börjar få måge.

— Litet grand. — Det är pä tiden att du gifter dig.

Han visslade och ställde sig åter framför spegeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free