Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Sjette scenen - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart vara åter. Mod, Ju a n a; dina sm ärtor äro
nu ofver.
JUANA.
D e som återstå mig i denna verlden, ja!
INÉS.
q v in n a ! (stannar eu ö,jonbikk f°r ««
EDYARI).
K o m älskade!
(Tomas, Inés och Edvard gå ut till höger.)
Sjunde scenen.
LORENZO. JUANA.
JUANA.
Hafva de nu gått?
LORENZO.
Ja, k ära J u a n a; nu äro vi ensamma.
JUANA.
Ändtlig en, ändtligen har då d etta ögonblick
kommit, som ja g så m y c k e t åstundat. Allt kom-
en g ä n g . . . Men allt är också snart
torbi. H o r mig, L o ren zo ; ja g känner, huru dö -
den nalkas, den k o m m e r m y c k e t snart, och dess-
tonnnan h ar j a g så m y c k e t att säga dig. F ö rs t
ätt ja g är oskyldig; att j a g . . . icke t ä n k t e . . .
att ja g icke ville . ., att j a g . . . (ängsligt.)
LORENZO.
J a g vet det, Juana, j a g vet det.
JUANA.
Nej, du vet det icke, allt vittnade em o t m ic r
allt. 05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
