Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOBENZO.
Och de sade?
BRAULIO.
De talade hit och dit. Don Lorenzo måste
i förrgår haft ett anfall. Ja, det vet ni naturligt-
vis bättre än vi.
LORENZO (hvarje gång med mera
qväfd och dyster röst).
Ja.
BENITO.
De sade, att han tog lifvet af en stackars
gumma.
(Lorenzo gör en rörelse af fö rsh r äckelse och betäckei anyo
ansigtet med sina händer.)
BRAULIO.
En förskräcklig menniska! Han börjar skönt.
Och det är naturligt, a t t . . . det plär alltid sa
vara . . . familjen.
LORENZO.
Familjen? (Tar händerna frå n ansigtet, går ett par steg
tillhaka, som träffad a f en elektrisk slöt, ser på dem med uttryck
a f den högsta ångest och talar med d o f röst.)
BRAULIO.
Ja! F a m ilje n ... det är naturligt. De sågo
ju att han ville skänka bort hela sin förmögen-
h e t . . . jag vet ej, hur många millioner! Hvilken
erkegalning! Det blir ingenting af; de hafva gjort
det bästa, de kunde. Bort med honom, bort.
Vi skola taga honom med oss, så att fruntimren
kunna blifva lugna.
LORENZO.
Låta föra bort m i g ? . . . De! A n g e la , Inés.
Nej! N e j . . . det är omöjligt! (Går åter baklänges
till venster. Blott skådespelarens talent kan tolka dessa hjert-
slitande utrop.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
