Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 1 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vacttenrättsförordningen, l §. 3
deraf ock framgår rätt till vattnet å samma grund såsom adpertinens
till fastigheten. Vid sådant förhållande har det ej heller ansetts nödigt,
att, på sätt i första vattenrättskomiténs förslag skett, särskildt besvara
frågan huru vidsträckt rätt till källor, brunnar eller andra konstgjorda
vattensamlingar eller stillastående vatten tillkommer den, å hvars grund
de finnas. Denna rätt framgår med nödvändighet ur eganderätten till
sjelfva vattenbäckenet. I viss mån annorlunda förhåller det sig med det
rinnande vattnet, som ej kan qvarhållas å den grund, hvarå det
uppsprungit eller förut samlats. Visserligen är äfven dylikt vatten, hvilket
antagit karakteren af vattendrag, i viss mån en adpertinens till grunden,
hvarå det finnes, men grundegaren kan ej bibehålla sin rätt till vattnet
längre än det qvarstannar å hans grund, hvadan denna rätt egentligen
inskränker sig dertill, att grundegaren får under vattnets lopp öfver eller
förbi hans egor göra sig detsamma till godo, hvarjemte det rinnande
vattnets särskilda egenskaper föranleda dertill, att nämnda rätt begränsas
ej mindre af den rätt, som tillkommer andre delegare i vattendraget^
än äfven af det allmänna bästa.
Förordningens l §, hvilken afser att gifva en sammanträngd
framställning af den allmänna rättsprincipen i ämnet, tillförsäkrar således
den, som eger grunden, hvarå vattnet finnes, rätt att tillgodogöra sig
detsamma, så vidt denna rätt ej är genom uttryckliga lagbud inskränkt.
En sådan försäkran står i full öfverensstämmelse med förenämnda 12
kap. 4 g jordabalken och gäller jemväl om källor, brunnar och annat
dylikt vatten, hvartill grundegaren har fullständigare rätt än till
vattendragen. De i en del utländska lagstiftningar omständligt afhandlade
frågorna om rätt att hemta vatten, sand eller is ur vattendrag, om
bad-ning, tvätt, isbanor, rodd m. m. hafva veterligen hittills i vår rätt
kunnat utan svårighet lösas med ledning af dess allmänna grunder, och
några särskilda bestämmelser derutinnan torde således ej kunna anses
behöfliga.»
Uti högsta domstolen anmärkte:
Just.R:n Naumann och Östergren, att det i denna § begagnade
uttrycket: »tillgodogöra sig vattnet», kunde gifva anledning till den med
förslaget visserligen icke åsyftade tolkningen, att jordegare endast skulle
ega att, på sätt som kunde anses för honom medföra gagn, använda
vattnet, men deremot vara förhindrad att bortleda och afhända sig
vatten, äfven då sådant kunde ske utan skada för annan; och funno
Just.Rrn den allmänna regeln för jordegarens dispositionsrätt öfver
vattnet hafva erhållit ett lämpligare och fullständigare uttryck i de af
föregående vattenrättskomitéerna i deras § l begagnade ordalag, enligt
hvilka jordegaren hade att, med de i lag stadgade inskränkningar, »fritt
nedgång ej hindras; äfvensom i smärre vattendrag, der farled ej underhållas kan,
kungsådras öfverbyggande, såvida ofvanboende derigenom ej lida i sin rätt, vara
med-gifvet, allenast höst och vår fiskens uppgång genom tjenlig öppning befrämjas. Uti
så beskaffade smärre vattendrag, der något angeläget verk drifves, som i sträng torka
har af nöden allt vattnet till sin drift, vare vid slik händelse tillåtet att igenstänga
ådran hel och hållen.
15 §. Tvister om kungsådras rätta läge, öppnande eller stängande tillhöra
allmän domstols upptagande och pröfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
