Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 4 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Vattenrättsförordningen, 4 §.
fardagstid, hvarmed förevarande fall kunde i viss mån jemföras. Men
stadgandena om fardag äro olika för land och stad, hvilket ej vore
lämpligt att här efterfölja, och äfven i öfrigt äro förhållandena så skiljaktiga,
att i fråga varande föreskrifter, i hvad de afse uppsägnings- och
afträdes-tid, ej behöfva göras lika. De anmärkningar, som försports emot
föreslagna bestämmelsen i 4 §, gå ej heller ut derpå, att tiden skulle vara
för långt tilltagen, utan i motsatt rigtning. Det kan ej nekas, att en
ännu längre anståndstid, t. ex. f e in eller tio år, skulle kunna gifva, den,
som byggt dammen, tillfälle att med större trygghet och följaktligen
förmånligare använda hela vattenkraften; men detta skulle antaga
karakteren af en slags expropriation till förmån för ene strandegaren på den
andres bekostnad och synes ej behöfligt, då ändamålet med
tidsbestämmelsen endast är att förekomma, det deri som byggt utsättes för förlust
i följd af bristande rådrum.
Att den, som ej deltagit i dammens byggande, men sedermera vill
begagna sin lott i det vatten, som vid dammen samlas, ej kan få
åtnjuta denna förmån utan ersättningsskyldighet, torde ligga för öppen
dag och har jemväl antagits af båda vattenrättskomitéerna. Men frågan
huru denna ersättningsskyldighet bör beräknas har blifvit olika besvarad,
Första komitén föreslog, att den strandegare, som lemnat damfäste och
sedan ville begagna någon del af det uppdämda vattnet, borde för
rättigheten dertill erlägga lösen för och deltaga i underhållet af dammen efter
förhållandet emellan de andelar af vattenmassan hvardera strandegaren
för sitt verk behöfde. Såsom skäl härför anfördes, att en dambyggnads
storlek, fasthet och dyrbarhet måste i väsentlig mån rätta sig efter den
större eller mindre vattenmassa dammen skall uppsamla, och att, då det
ena verket behöfver en vidlyftig dam, kan ett annat vara betjenadt med
en helt obetydlig, hvartill komme, att den strandegare, som anlagt
dammen för sitt behof och måste antagas i alla händelser draga nytta af
densamma, finge en opåräknad fördel genom den andre strandegarens
deltagande i omkostnaderna och följaktligen saknade skälig anledning
till klagan, äfven om den angifna grunden för kostnadsfördelningen ej
sammanfölle med Strandegarnes ömsesidiga rätt till vattnets användande.
I nyss nämnda fråga var en af komiténs ledamöter skiljaktig och
ansåg, att ersättnings- och underhållsskyldigheten borde bestämmas efter
den lott deltagarne egde i vattnet och således till hälften å hvardera
sidan. Denne ledamot anförde, att, om båda strandegarne förenat sig
om gemensam dambyggnad, hade de naturligtvis kommit att dela
omkostnaden sig emellan lika i det fall, att båda velat begagna hela sin
rätt till vattnet, eller ock hade den, som endast behöft en mindre del
deraf, nödgats för all tid afstå återstoden emot en motsvarande
minskning i sin andel af kostnaden. Den andre, som då haft visshet om en
fortfarande besittning af deri större vattenkraften och kunnat derefter
inrätta sitt verk, hade i sådant fall haft all anledning att beredvilligt
åtaga sig hvad af kostnaden återstode. Då deremot någon sådan
förening ej kan träffas, kan den, som ensam byggt dammen, aldrig utan
risk beräkna sin anläggning för mer än halfva vattenkraften, enär
anläggningen, om den vore större, kunde göras mer eller mindre obruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
