Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 7 och 8 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenrättsförordningen, 7 och 8 gg. 27
sätt att flottningen hindras. Alla dessa föreskrifter öfverensstämma
väsentligen med hittills gällande lag och vidtagen praxis.
De bestämmelser, som angående viss bredd och läge i vattnet äro
i fråga om kungsådra och vattenled för fiskens gång gifna i gällande
lag, afse de af beredningen afgifna författningsförslag ej att rubba. Med
farleden är förhållandet enahanda. Ät bestämmelserna i sistberörda
afseende har beredningen sökt gifva den lydelse att deraf skulle
otvetydigt framgå, att desamma uteslutande afse att till skydd mot
Strandegarnes byggnadsföretag fastställa en viss gräns, utöfver hvilken dylikt
foretag ej får sträckas, men deremot ingalunda åsyfta att, t. ex. der
sjöfart idkas, hindra den sjöfarande från att med sitt fartyg befara
vattendraget öfverallt, der det ligger öppet och således äfven i de delar, som
falla utom de endast i föreställningen faststälda dimensionerna på
segelleden. Uppenbart är jemväl, att strandegarens rätt att bygga i
vattendraget ej någonsin sträckt sig derhän, att han utanför farledens gräns
kunnat lagligen göra sådana anläggningar, hvarigenom hinder i då
behöflig samfärdsel kunde uppkomma, lika litet som han egt att genom
vattenafledning minska farledens djup eller förändra dess lopp. Ett
vattendrag, hvarest allmän farled finnes, är följaktligen att anse såsom
varande i sin helhet upplåtet för samfärdseln, ehuru benämningen farled
endast användes om den inskränktare del deraf, som ej i likhet med
öfrige delar får genom byggnader öfverstängas. Äfven utom det för
farleden särskildt reserverade utrymme, hvilket utgör ej maximum utan
minimum för sjöfartens förmodade behof, kunna anläggningar göras, som
äro för samfärdseln eller farledens bestånd menliga genom
uppgrund-ning, förändring i vattenloppets rigtning m. m. Det torde nemligen ej
så sällan händt, att t. ex. lastbryggor, pålverk eller utfyllningar gjorts
så, att dylik olägenhet uppstått antingen genast eller åtminstone då
anläggningen efter någon tid förfallit och de dertill använda materialier,
sten och grus, utrasat. Att sådant ej bör tillstädjas lärer ej vara
underkastadt tvifvel. I öfrigt komma förhållandena i afseende å farleden att
närmare utvecklas vid det författningsförslag, som särskildt afser
densamma.
Der flottled finnes, måste ock i allmänhet hela vattendragets bredd
vara att påräkna för flottgodsets framförande, derest ej vattendraget är
till större eller mindre del öfverbygdt af strandegarne eller ock i
flottningens intresse funnits lämpligt att afstänga någon del för att
derigenom underlätta flottningen eller förekomma skada. Att vid flottning
förebygga all skada för strandegarne är i allmänhet ej möjligt, icke ens
om flottgodset skulle utefter hela vattendraget framgå i en särskild
af-stängning emellan utlagda ledbommar, men deremot skulle en sådan
anstalt medföra så stora kostnader, att den endast undantagsvis på
kortare sträckor kan af särskilda anledningar påbjudas. En bestämmelse
om viss bredd och visst läge i vattnet, såsom t. ex. i de fall då
flottning bedrifves i vattendrag, der kungsådra eller farled skall lemnas
öppen, kan således i fråga om flottled ännu mindre än vid farled afse
annat äri en begränsning i Strandegarnes rätt att med byggnad stänga
vattendraget. Till detta ämne återkommer beredningen i motiven till
förordningen angående allmän flottled. I afseende å nu förevaraade lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
