Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 10 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenrättsförordningen, 10 §. 39
derigenom, att viss tid föreskrifves då den eller de vid vattenverket
befintliga damluckor skola hållas öppna, särdeles om tiden bestämmes icke
till visst datum utan t. ex. ställes i sammanhang med inträffad
islossning i ofvanliggande vattenbehållare, eller dylikt. Beredningen har
derföre ansett, att ett sådant regleringssätt, hvilket närmar sig nuvarande
lagstiftning, ej borde alldeles uteslutas, utan skulle, om än endast
undantagsvis, kunna föreskrifvas.
På grund af hvad nu är yttradt torde vitsord till erhållande af
omförmälda reglering böra tillerkännas så väl den, som befarar skada af
ett vattenverk, som ock egaren till verket. I den händelse att för något
vattenverk skulle finnas privilegium eller annan lagligen tillkommen rätt
att obegränsadt stänga vattenloppet eller nyttja vattnet, kan naturligen,
emot hvad 27 § innehåller, någon denna rätt förnärmande åtgärd ej
ega rum.
Att berörda i 2 mom. af 12 § afhandlade reglering, der den är
behöflig, kan och bör företagas i sammanhang med bestämmandet af
sättet för verkets inrättande och således åvägabringas vid den
provo-katoriska rättegång, hvarom i l mom. af samma g förmäles, ligger i
sakens natur. För den, som vill bygga vattenverk, bör emellertid icke
finnas något hinder att inskränka sitt yrkande så, att rättegången endast
afser reglering af sjelfva vattenflödet och dämningshöjden. De
meddelade bestämmelserna gälla i alla händelser allenast för parterna i
rättegången, på sätt ofvan är sagdt.
Uti 3 mom. af 12 § ineddelas en föreskrift till betryggande af
vattenmärkets bestånd och orubblighet. Någon gång torde väl inträffa,
att i närheten af vattenverket ej finnes berg, jordfast sten eller annat
fast föremål, som är lämpligt för vattenmärkets bevarande orubbadt, men
genom att bestämma ett visst förhållande emellan ett mindre varaktigt
vattenmärke i dammens närhet och en eller flere säkra fixpunkter på
längre afstånd derifrån kan en dylik olägenhet lätt undanrödjas. Skulle
det vid teknisk undersökning anses nödigt att alltid hafva dylika
fixpunkter till kontroll å sjelfva vattenmärkets orubbade bestånd, lägges
naturligtvis derför icke något hinder genom i fråga varande stadgande.
Då utan vattenverksanläggningen fråga om vattenmärkes sättande ej
behöft väckas, torde det ligga i sakens natur, att verkets egare bör
bekosta märkets anbringande. Sådant har dock ansetts böra utsägas, enär
eljest den omständighet, att märket tillkommit på yrkande af en annan,
möjligen kunnat gifva anledning till någon tvekan i berörda afseende.
Enligt beredningens förslag skulle alla nuvarande bestämmelser
angående viss dag för damluckas öppnande eller stängande upphöra att
gälla och det derigenom åstadkomna skydd mot skadlig uppdämning
blifva i mån af behof ersatt genom anbringande af vattenmärken eller
särskilda föreskrifter om vattnets framsläppande. För att åstadkomma
de nya anordningarna måste dock alltid någon tid åtgå och
försigtig-heten fordrar derföre, att nödigt rådrum för sådant ändamål lemnas.
Utan ett dylikt försigtighetsmått kunde i synnerhet jordegarne vid
vattendraget på många ställen utsättas för skador eller förluster, samt eljest
onödiga stridigheter uppstå. Beredningen har af sådan anledning ansett
sig böra vid förordningen foga ett öfvergångsstadgande af innehåll, att
Vattenrätts fÖr or aning en m. m. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
