Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 8 och 9 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 8 och 9 §§. 79
icke kan anses såsom någon kommunens gemensamma angelägenhet,
synes någon bestämmelse om gemensamt väljande af skiljemän icke böra
meddelas, då de ersättningstagande icke hafva någon gemensam talan,
utan en hvar, som lidit skada, har sitt särskilda intresse att bevaka.
Från flottningsintressets sida har väl den Önskan uttalats, att konungens
befallningshafvande måtte för hvarje flottled eller viss del deraf årligen
utse den tredje skiljemannen. Detta förslag har beredningen dock ej
kunnat biträda. Oafsedt svårigheten för konungens befallningshafvande
att i hvarje särskild ort finna någon till ett dylikt uppdrag villig och
för bedömande af alla der förekommande ersättningsfrågor fullt lämplig
person, synes skäl ej förefinnas att i detta mer än i andra likartade fall
låta offentlig myndighet deltaga i valet af skiljemän^ med mindre sådant
påkallas af någondera partens tredska eller af bristande öfverensstämmelse
emellan de två af parterna utsedde skiljemännen i valet af deri tredje.
Skulle vid valet af skiljemän fel hafva blifvit begånget, kan
öfver-exekutor, hvilken det jemlikt 46 § utsökningslagen åligger att, innan
verkställighet å skiljemannadom meddelas, tillse, att densamma
tillkommit i sådan ordning, att den emot parterna eger förbindande kraft, vägra
verkställighet å dornen.
I senare komiténs förslag var viss preskriptionstid stadgad, inom
hvilken de flottande, der de ej åtnöjdes med synemännens värdering,
borde anhängiggöra talan vid rätten. Enär för ett dylikt stadgande
analogi ej saknas inom vår lagstiftning, samt vid det förhållande, att
skiljemännens dom får sättas i verkställighet, talan om återbekommande
af den utaf dem faststälda ersättning är att anse såsom närmast
jemförlig med en återvinningsprocess i likhet med den, som i åtskilliga
andra fall är medgifven, har beredningen ansett sig böra föreslå
fastställandet af en frist af nittio dagar, inom hvilken klandertalan emot
skiljemannadomen bör instämmas vid äfventyr att rätt till klander eljest
anses försuten. Från flottningsintressets synpunkt har fram s tälts
anmärkning om behöfligheten att bestämma en viss tid, inom hvilken den,
som lidit skada och vill anlita skiljemän för värdering deraf, bör
densamma påkalla, och hvilken tid föreslagits, då skadan afsåge växande
gröda, till åtta dagar före dess afmejande, samt, då fråga vore om
annan skada, till slutet af det kalenderår, hvarunder skadan timat. Något
giltigt skäl torde dock ej förefinnas att ensidigt till förmån för
flott-ningsintresset på sådant sätt afskära den tid lagen i allmänhet
medgifver för skadestånds utsökande, och en sådan tidsbestämmelse vore
dessutom alldeles gagnlös, om ej en likartad föreskrift meddelades
jemväl angående ersättningstalans anhängiggörande vid domstol.
Uppenbarligen ligger det i ersättningstagarens intresse att ej uppskjuta med
talans anhängiggörande, ty i samma mån dröjsmål eger rum försvåras
ock för honom möjligheten att ådagalägga skadans omfång och
beskaffenhet.
Hvad angår kostnaden för synen, derom skiljemännen jemväl måste
ega att yttra sig, torde det kunna förefalla uppenbart, att den, som
vållat skadan, alltid borde ensam vidkännas samma kostnad.
Tillämpningen af denna grundsats kan dock understundom medföra verklig
obillighet. Då det nemligen ofta torde inträffa, att den ersättnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
